bästa presenten

idag när jag hämtade vår prins på dagis fick jag den finaste presenten man kan få. flera gånger under dagen har han stoltserat med att säga sitt egna namn. tecknet för calle är samma som mössa, dvs en klapp med handen på huvudet. detta har han förstås anammat sedan flera år numera, men idag kom det också över hans läppar. inte ett klockrent calle, men det finaste calle man någonsin kan höra....lite mer som "alle". ebba sa det för länge sen, men idag var det calles tur att visa att allt är möjligt. det värmer mer än ord någonsin kan säga. hans framsteg lyser i hans ögon. han förstår verkligen när han lyckas göra och säga rätt och fullkomligt älskar den uppmärksamhet som det genererar. vi älskar vår skrutt så innerligt och hans utveckling betyder så mycket för hans självkänsla. det är det som gör så gott.

det fria valet...

det närmar sig med stormsteg. valet alla talar om. i ärlighetens namn har jag inte tillhört kategorin med brinnande engagemang i tidigare val och idag skäms jag för det. hur kan jag inte sätta mig in i vad som är mina hjärtefrågor, vad som spelar roll för mig. i år följer jag med nöje och ilska de debatter som omger oss. jag upptäcker att jag blir arg och upprörd när människor inte står för det jag står för. en känsla jag aldrig tidigare bekantat mig med vad gäller politik.

kanske har det med min älskade son att göra. kanske gör hans existens att jag tänker en extra gång på vad jag står för. jag blir arg när jag ska tvingas till saker jag och min familj inte vill, jag blir arg när vi inte får välja själva utan ska styras i en riktning vi inte vill. det gör mig arg. visst finns det goda ting från båda sidor, men jag har definitivt valt sida. jag hoppas innerligt att resten av sverige inser att de också har ett fritt val och kan påverka det än mer den 19:e.

det gör mig gott...

det är gott att sakna. hela dagarna får jag längta. två inneliga kramar möter mig varje eftermiddag. att få sakna känslan, doften och skratten gör mig gott. att varje dag få fyra små armar kring min hals, två små hjärtan som bara tankar kärlek. det gör mig gott.

good feeling...

har en sån där skön känsla i kroppen. som när man var lite och skulle somna innan julafton, en pirrande förväntande känsla. jag vet egentligen inte vad den känslan står för, men bra känns det. kanske handlar det om husets förvandlingar under hösten och vinter, kanske handlar det om att jag återvänt till arbetslivet med nya uppdrag och utmaningar, kanske beror det på givande forum och utvecklande sammanhang på min alldeles egna tid. oavsett vad så känns det bra. jag tror iaf att det handlar om mig och bara mig. det var länge sen det var så och jag har lovat mig själv att njuta av det.

en påse gott o blandat

helgen bjöd verkligen på ris och ros. men mest ros då vi gästade bröllop för andra gången i augusti, småland bjöd på både sol och regn. det är ju alltid skönt när man väl är där, men resan dit och hem är tråkig och lång bara över en helg. kidsen är i och för sig mer tålmodiga än många andra vad gäller bilåkandet, men mamman i huset är mindre förtjust i E4:ans alla kurvor, dalar och inbromsningar. nu stannar vi hemma länge och väljer istället att ta emot besök hela hösten.

risinlägget under helgen ska väl då ha varit bacillerna som börjar göra sitt intrång igen efter enbart friska vindar sedan april. prinsen har laddat upp med en rejäl ögoninflammation som vi passade på att få bedömd av den snälla småländska vården under helgen. det har gjort ont i kubik på honom och trots att han är tålig så säger även han ifrån ibland.

så nu är första arbetsdagen avklarad denna vecka och vår ängel till barnvakt ställer upp i vått och torrt, vad vore vardagen utan henne. förmodligen mycket mycket mer kompromissfull :)

nystart

visst brukar hösten ha med sig massa former av nystart, jag anammar den känslan och åtterupptar bloggandet. stort eller litet format, det får framtiden utvisa. den främsta orsaken till min frånvaro har nog varit min brist på dator. min stackars iphone har varit min räddning till internetbruset, men att blogga via den...nej tack. men visst är det så att inspirationen inte har funnits att tillgå heller. det har funnits massor att skriva om egentligen, men inga ord som lyckats ta form i detta forum.

förhoppningsvis är jag tillbaka, i vilken form återstår att se. men att få ta del av den "vanliga vardag" med jobb för både mig och mannen, utmanande sådana båda två, hämta-lämna fixet, husbygge och mycket annat bidrar ju självklart till att saker kommer hända, turer ändras och tankar formas.

calle som är grundbulten i denna blogg hälsar vänligt med bestämt att han utvecklas mest varje dag...satsar sin större energiboost på dagis och väljer att mest äta, mysa och sova hemma. eftersom vi är en mysfamilj så finns det inga hinder för det och syrran närmas sig även hon lyckan i att uppskatta just mys :)

det känns fint att vara tillbaka gott folk....cheers!

snart tillbaka...

det finns många påtryckningar om att jag måste börja blogga igen... jag lovar bloggen är inte över för alltid, men nu inväntar jag inspiration tills det finns något vettigt att förmedla. jag skriver för att jag inte kan låta bli att orden formas och dela med andra men länge har jag saknat den känslan. antagligen för att det händer så mycket annat i mitt liv just, bara bra saker, men saker som kräver sin tid och engagemang. så gott folk, jag återkommer när det är dags igen.

idag är det mest fokus på att fira tossan glantz och hennes första år hos oss :)