onsdag 8 juli 2009
utmana v. hindra...
att hitta den där balansen mellan att utmana kontra hindra calle i hans utveckling är svårare än jag trodde. jag säger hela tiden att det är så viktigt med utmaningar, för oss alla förstås, men kanske extra viktigt för människor som behöver jobba lite extra för att lära sig nya saker, hålla motivationen uppe och våga upptäcka nya saker. jag tycker det är av största vikt att calle hela tiden får utmaningar framför sig, att vi ligger steget före och peppar honom till att ta nya steg i sitt lärande. till min fasa upptäcker jag dock att jag ibland tom hindrar honom...hur kan det komma sig. ta tex konsten att äta själv, för inte alls länge sen sa jag till alla att calle äter inte själv, det är lång väg kvar, han är inte intresserad av det ännu...bla bla bla bla bla. idag har vi en kille som absolut bara ska äta själv och på bara några dagar är det inget annat som gäller än att just det...äta själv. hellre svälta än att bli matad. hur kan jag själv vara så förbaskat dum och sitta där med skeden, måltid efter måltid och inte låta honom göra det själv. varför tar jag för givet att han inte kan, när jag i nästa andetag säger att han ska utmanas och peppas för vi vet att han kan bemästra allt precis som vi andra. kanske gör jag det med fler saker, kanske har jag hindrat honom i fler utmaningar....jag vet inte. men en sak vet jag....med mer och mer insikt, förståelse och erfarenhet i calles och min värld desto mer utmaningar, peppningar och lärdom tar vi del av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
bra inlägg!!! det är ju så lätt att hjälpa så man stjälper...
så nu äter han sjlv...spännande att följa vad mera han kan själv! massor av utveckling som är så härligt roligt att följa! massor av kramar K
Skicka en kommentar