framåt 12.30 natten till i söndags vaknade prinsen med gråt och skrik. en otröstlig kille som vi inte alls kände igen, har aldrig sett honom ha så ont och vara så ledsen. krampaktiga tag av hans små armar kring min hals och en gråt som skar i våra öron. efter en halvtimmes skrik utan förmåga till tröst beslutade vi att åka in till barn. vi anade att det var magen som spökade, men att se honom ha så ont var mer än oroande.
väl inne på akuten fick calle ett lavemang som skulle komma att tömma denna lilla mage på ofantliga mängder, inget jag tänker gå in på närmre, mer än att det förvånade både mig och marcus. förstoppning var diagnosen. väl klar med det åkte vi hem igen och det var nog det snabbaste besöket vi haft där, är vana vid att promenera vidare in på avd. 70 och stanna några nätter.
hemma somnade han ganska snabbt för att vakna en timme senare med nästan 40 graders feber. kanske en kombination av äventyret tidigare på natten och influensavaccinet som tidigare getts. oavsett orsak så har prinsen vår haft några jobbiga dygn. nu verkar det mesta av febern vara borta, men aptiten har inte riktigt återkommit. det blir en dag av lugn. bara prinsen och jag.
5 kommentarer:
Oj oj, stackars Calle. Hoppas att febern var en reaktion av mage och vaccination och att han piggnar i snart.
Oj, stackars lillkillen. Hoppas han snart mår bättre!
Kul att du hakar på när det gäller bloggträffen!
Kramar från Liv
Nääe, stackars liten!! Jag blir dödsorolig bara gossen får lite förhöjd feber o gråter lite. Hoppas Calle mår bra snart igen!
Kram till er.
nu mår calle mannen fint igen. tempot är på topp och energin är garanterat tillbaka! :) skönt
HEj
Vilken underbar pojke ni har. Blir så glad när jag ser bilderna och läser det du skriver. Jag är själv i vecka 32 och vi fick i vecka 25 veta att vi väntar en pojke med DS. Har surfat runt lite och hittat din blogg och grodans mammas blogg. Ni båda gör mig glada. Barnläkarna vi träffat verkar mest dra fram det negativa tycker vi-
Skicka en kommentar