just nu sitter den där solstrålen vid min sida på golvet och kör hela registret som han alltid gör när han är trött. skakar på huvudet, pekar, sjunger, klappar händerna och skrattar med hela sitt hjärta samtidigt. ja, försök med det om ni kan...inte lätt. man måste uppleva för att förstå.
tisdag 18 november 2008
inlägg 100
100 inlägg har det blivit sedan april när bloggen började ta sin form. 100 inlägg om vårt vardagspussel både sorg och glädje. jag har träffat flera som läser min blogg som jag inte haft en aning om, det känns hedrande så klart. min tanke är att fortsätta och försöka ge av vår vardag framför allt till de människor som just i stunden behöver en positiv anda över hur det är att leva med en extra kromsom i familjen. jag kom i kontakt med en familj som väntar på sin skrutt med kärlekskromosomen. det känns så oerhört värdefullt att få ta del av och stötta och inte minst berätta om vår solstråle som gör hela vår värld. underbart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
sådana här bilder är precis vad man behöver en dag när regnet inte vill sluta falla utanför fönstret och urtråkiga kompletteringar till ännu tråkigare hemtentor måste göras. man glömmer alla bekymmer när man ser det där leendet! tack. hoppas allt är bra med er och att hus-bestyren går fint. jag hoppas vi hinner se er en sväng när vi besöker huvudstaden den 1:e advent-helgen! Hälsa familjen.
kramar/elin
Grattis till det 100:e inlägget.
Vilka underbara bilder på Calle och vilken fantastisk mamma han har på så många vis. Din blogg fyller en sån viktig plats när det gäller att förmedla ditt budskap.
Du är underbarast!
Kramar från Liv
Diggar kotröjan. Men jag är ju också barnsligt förtjust i kossor. Kram
Skicka en kommentar