ibland är det så...att det blir för mycket av det goda och det kan man självklart bara skatta sig lycklig för. calle omges av så många duktiga, engagerade och kunskapsrika människor och det är vi så evigt tacksamma för. jag tror minsann det var det goda ödet som gjorde att vi flyttade till älta och fick förmånen att lära känna förskolan svanen och dess personal. för att det inte ska bli för många goda kockar så har vi helt enkelt fått sålla i de kontakter som calle har haft under hans första år och bara ta med oss de allra bästa i hans vidare utveckling. jag tror det blir bra för calle, inte minst att ha ett mindre antal personer som samarbetar väl med och runt omkring honom.
förskolestarten går strålande än så länge, befinner oss visserligen fortfarande i inskolningsfasen, men vad pappa säger så äger han lekgolvet och tar för sig mer än många av de andra. att lära sig visa hänsyn och vänta på sin tur tror jag blir en god kännedom för calle då han helt klart är en riktigt liten bortskämd prins i våra famnar. just nu kan jag tänka mig att han sitter ner med de andra och har fruktstund...själv minns jag de där fruktstunderna med mys, smaken av äppleklyftor och samlingen i ringen. trygghet, utveckling och glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar