fredag 29 maj 2009

fullt upp

japp...precis så skulle man kunna beskriva våra liv. fullt upp. härligt, hektiskt, tålamodsprövande. det är ju inte för inte alla alltid har sagt, vänta du bara...när ni får barn nummer två, då kommer ni förstå vad det innebär att ha barn. ja, lite så är det väl. fullt upp skulle man kunna säga :). allt går bra. ebban pekar rakt upp på kurvan, 1 kilo plus sen den 26 april. calle har blivit än mer bestämd i sin framtoning skulle man kunna säga. även för honom är det fullt upp med att vara storebror, dagis, träning och utveckling. det rasslar i hans teckenförråd och han har så smått börjat med tvåordsatsmeningar som "ebba äta", "ebba sova", "pappa jobba" "blåser träden". underbart härligt.

mindre underbart är det väl kvällstid framåt middag/sängtid. att en så liten kropp på 12 kilo kan låta så mycket och bestämt visa att han inte tänker ge sig. ska bara inte sova såvida inte mamma eller pappa ligger brevid. ska absolut inte göra någonting som inte faller herrn i smaken. är man två vuxna hemma...lätt som en plätt. är man ensam med en nyfödd skrutta och en äldre arg bror, inte lika lätt. en fas, trots, utveckling, personlighet kalla det vad ni vill. förhoppningsvis går det över med tiden :)

annars känns livet fint. har installerat oss i lägenheten för en tid framöver, känns bra att kunna bo här. husrivningen har tagit sin början och ser numera ut som en krigsplats med grävskopor, tomma fönster, sten och jord för att snart övergå i en tomt utan hus för att till sist ta form till vårt alldeles egna fina hus. en bra tid framöver, men iaf.

snart är det hämtning på dagis igen. ser fram emot och höra vad dagen har gett både personal och calle. sjukgymnast och logoped ska gästa dagis idag med tips och träningsscheman. underbara tjejer som kommer dit bara för vår finaste calles skull. längtar efter min prins trots alla bestämdheter.

2 kommentarer:

Vida sa...

Oj, låter verkligen som fullt upp.. så roligt att Calle pratar så mycket men tufft att han är så bestämd. Det är väl hans sätt att reagera kanke.

Ha det underbarast vännen.

Kramar

Lilla L sa...

O, vad jag känner igen mig. När vår lillebror föddes var storebror 2,5 år och i början höll jag på att bli galen. Till råga på allt hade lillebror ont i magen och skrek hela kvällarna. Omöjligt att lägga storebror som inte var särskilt samarbetsvillig. Det gick helt enkelt inte att vara själv på kvällarna. MEN - det går över. Alla vänjer sig vid den nya situationen och efter ett tag fixar man det. Så - HÅLL UT!