sommarfeeling

kan inte annat än känna lite sommarfeeling när alla fönster står öppna, en svag bris då och då och fortfarande ljust. hittade en bakgrund med sommarkänsla, minst sagt...får hänge med ett tag...tills jag eller ni tröttnar helt enkelt. let me know.

yoggi

ja gott folk... ett yoggipotpurri från vår vardag.

hetta

hetta både inne och ute. 30 grader där ute som en dag som den borde bjuda på bad, sol, picknick, bus och skratt. istället bjuder calle på hetta inomhus. feber, trötthet, ingen aptit. sådana här dagar är verkligen inte roliga....suck.

olikheter förgyller

idag när ebban och jag klev in i porten från vår dagliga promenad så mötte vi en dam i dörren, eller egentligen en man. en man som just idag föredrog att klä sig som kvinna. det är ju trots allt inte jätteofta jag befinner mig i denna situation, vilket också fick mig att tänka lite extra just idag. tänk vad olika vi är....alla vi 6 miljader som vandrar runt på klotet. det räcker att se till sitt eget hus så inser man vad många olika personligheter som passerar den där porten varje dag. tänk också så mycket fördomar det finns i oss alla. vad ger oss rätten egentligen? vad ger en del människor rätten att tycka något är konstigt, fel, sjukt osv? bara för att han eller hon inte är som jag, i mina ögon annorlunda. vad ger mig rätten att tala i negativa termer. vi känner ju inte varandra, vi vet absolut ingenting om den människa vi möter på gatan, i bilen, i porten, i media och ändå dömer vi.

jag försöker leva mitt liv relativt fördomsfritt, försöker se till människan bakom, försöker att tänka en gång till innan jag tycker om något. men säkert sipprar det igenom fördomar även hos mig ibland. det enda jag kan göra åt det är att försöka vara medveten om det och hantera det på bästa sätt. rädslan för det som är annorlunda och främmande finns hos de flesta, vi i vår familj kommer säkert blir varse det i framtiden. för i vår fina fina familj har vi en prins som är annorlunda. en del verkar tycka att det är något konstigt, fel, sjukt precis som en del tycker om damen i porten. men de som tycker det....de känner varken min prins eller damen.
olikheter förgyller i min värld.

retro

polarns kollektion 2009 matchar brios kollektion 1979. retro minst sagt.

syskonkärlek

igår tappade ebba nappen när hon satt i sin babysit. calle satt brevid och såg sin syster bli ledsen. med en stor portion kärlek tog han nappen och försökte få sin syster nöjd igen. kan man visa sin kärlek på ett bättre sätt. min fina fina prins.

leenden

hur tänker de?

hur tänker de, människorna på kommunen som fördelar pengar gällande olika resurser? för en tid sedan fick vi veta att resurssamordnaren inte har beviljat särskilt mycket extra pengar till calles avdelning på förskolan. en liten liten slant som skulle innebära en måndaslön på 7500:- om de skulle anställa en heltidspersonal extra. tror inte det är så många som står i kö för det förslaget. pengarna ska räcka till teckenkurser för samtlig personal, materialkostnader, tid för matieraltillverkning, insatser för att underlätta hans hörselnedsättning samt extra personal den tid calle är på förskolan dvs ca 30 timmar i veckan....hmmm...hur tänker man då.
inte konstigt att människor med funktionshinder hamnar utanför samhället när inte äns kommunen vill bidra till en god och möjlig start för dessa individer. det skär, brister och skriker i hjärtat när man hamnar i stridselden för ens älskade son. självklart är inte sista ordet sagt, vi har inte äns påbörjat vårt slag i saken.

det är en väldans underbar tur att förskolan i sig är gudomliga mot calle och oss. de sätter in insatser, ser till att det finns personal, håller nere gruppen i antal barn och har lovat att calle ska få allt det extra stöd han behöver för optimal utveckling. oavsett om kommunen skjuter till extra pengar eller ej. vi kan bara tacka högre makter att de har den inställningen och engagemanget. men resurssamordnaren på kommunen har inte sett det sista av familjen glantz.

sova sova säng säng säng

för ett tag sen inhandlades det en säng till calle. en riktig säng efter att ha sovit en tid på madrasserat golv. men med allt för kallt golv i den tillfälliga lyan var det inte konstigt att näsan rann för det mesta. så varför inte träna på att sova i riktig säng, förr eller senare ska det ju ske. han tycker om sin säng. sussar mer än gott. dessvärre har han inte riktigt hajjat det där med att ligga kvar utan verkar föredra golvet framåt morgontimmarna. för att slippa skador av olika slag har vi lagt en madrass nedanför sängen. varje morgon hittar vi honom sovande på den röda mattan...det vill säga utanför madrassen. man skulle kunna kalla det rörlig sömn, motorisk träning, aktivt drömmande. calle är iaf nöjd och sover igenom de olika sömnnivåerna. alltid lika spännande och se vart han vaknar på morgonen. säng, madrass eller matta.

midsommar och längtan

solen och vindarnas ö sägs det. vilket stämmer dagen till ära. midsommarafton bjuder hittintills på sol, vindbyar, gubbar och sill. vi trivs bra, det är skönt att bara få vara med varandra. och så hinner jag sitta och längta. längta efter den dagen då huset står färdigt för inflyttning. huset som fått namnet calleborg. en tradition efter calles gammelmormors familj. förstfödda sonen i varje familj + borg.

kanske är det tidigt att börja längta, jag vet. men iaf...det är härligt att längta och nästa midsommar hoppas vi på att kunna bjuda upp smålandsgänget till nacka kommun. vi som älskar att ha fest har inte kunnat bjuda in till fullt hus på länge nu så det börjar verkligen dra i kalastermen. men nu är vi här och nu. midsommar som sagt. men återigen drar tanken iväg och jag längtar.

inte som vi tänkt oss...

veckan i smålandia blev inte som vi tänkt oss, men bra ändå. helgen gick förbi med bröllop, kärlek, hotellfrukost, födelsedagskalas. härligt väder minsann..de högre makterna överraskade oss med sol, saft och jordgubbstårta. måndagmorgon vaknade dock prinsen med feber och ganska snabbt konstaterade syster mormor diagnos vattkoppor. idag torsdag går det inte att ta miste på. jag läste någonstans att ju längre ut på kroppen man får koppor desto färre koppor blir det totalt. calle har sina koppor så centrerat man bara kan ha....:). lyckligtvis verkar han inte må speciellt dåligt, lite tröttare än vanligt bara nu när feber gett med sig. alla härliga besök vi hade tänkt oss får helt enkelt flyttas fram några veckor då vi kommer tillbaka.

så något midsommarfirande i goda vänners lag blir det tyvärr inte med tanke på den stora barnaskaran med både nyfödda och äldre förmågor som inte haft kopporna. inte alla vill ha besök av dem nu i semestertider. så en lugn och skön helg tillsammans på lantstället på öland blir det istället, ej att föringa. ska bli skönt och bara få vara vi.... det händer ju inte allt för ofta i dessa husbyggartider :)

hoppas ni alla får en underbar midsommar med sol, gubbar, snaps och skratt.

smålandia

nu drar vi till smålandia för en dryg vecka med ett stopp på ölandia över helgen. imorgon nalkas det bröllop. för vår del ren nostalgi då de tu ska säga ja i samma sal som vi gjorde för två och ett halvt år sedan. borgholms slottsruin. vi har dessutom inte varit tillbaka sedan dess, så det kommer bli en romantisk dag inte bara för brudparet. sen väntar en hotellnatt med sooooovmorgon, nästan det bästa på hela helgen :). prinsen han får härja fritt med mormor och morfar på lantstället, där har han det som bäst. ska försöka återkomma med lite mer frekvent med bloggandet, har massvis i huvudet. men tiden har inte räckt till. en dålig ursäkt, jag vet. men ack så sann.

så here we come smålandia. det ska bli underbart härligt fantastiskt att återse dig.

sommarbulle o päronsaft

när man fick fika mammas sommarbullar och päronsaft då visste man att det var sommar på riktigt. ingen annan stund på året gick det att känna doften av kardemummabullen täckt med pärlsocker och fortfarande idag kan jag höra ljudet av altandörren öppnas, känna pärlsockret trilla i knät och sötman av saften....
....därför så bakas det alltid sommarbullar i mitt egna kök på sommarhalvåret nu när man anses vara vuxen och allt. tog precis ut sista plåten och väntar nu bara på att få överraska min käre käre far som är på ingång. han kommer känna sommaren i lilltån trots att det är snålblåst och vinterkyla ute. det är iallafall juni :).

imorgon tar den stora rivningen fart. när helgen är över finns huset enbart i minnet vårt. det är spännade, pirrigt, förväntansfullt men också lite sorgligt. vi river ett hus där människor tillbringat sina liv. marcus påstår att jag inte kan tänka så, men det är ju jag. tänker på herren och frugan som uppfostrade sina söner, bakade bullar och påtade i trädgården. vad tänker de när de tittar ner på våra grävmaskiner, betong, spik och plank. förhoppningsvis att vi vårdar deras mark vidare, ger tomten ett lyft och allt vi kan göra är att allt som ofta skänka dem en tanke.

avslut

avslut är aldrig roliga. idag vara det avslut på tittut. tittut som finns som ett stöd och bollplank för familjer som får barn med den extra kromosomen. för snart två år sen när calle var nyfödd kom vi i kontakt med dem via vår habilitering och fick ingå i en grupp där kidsen var i samma ålder som calle. första halvåret var det guld värt, det har varit finfint hela tiden, men framför allt första tiden tror jag man var i ett större behov av stöd och råd. det har fungerat som en öppen förskola varannan onsdagsförmiddag och idag var sista gången. en insats som finns tills barnen är ca två år så nu var det dags för avslut med lax och glass :).

i samma stund inser man att två år snart har passerat sen han kom. vår underbara fina fina prins. tänk så smärtsamt det var de första dagarna, som knivar rakt i hjärtat. hur kunde det kännas så. en känsla som jag aldrig kommer glömma, men heller aldrig riktigt förstå. idag är det ju så annorlunda. många tittar en extra gång i vagnen när vi går på stan. men idag vet jag ju att de tittar för att två små bruna plirande busiga ögon bemöter alla stressade individer med ett genuint glatt och kärleksfullt leende. kanske är de inte vana vid en så dirket kontakt.... och tänk...det får vi glädjen att ta del av varje varje dag. avundsvärt, inte sant?!

total avslappning

calle har lagt sig till med en mindre god vana. tidiga morgonrutiner. mindre uppskattat av de övriga tre i la familia. i lördags vaknade han som alltid med ett leende på läpparna, ett litet pekfinger som pekar på favoritdetaljerna och säger titta. pappa som låg brevid var inte lika vaken och lät prinsen leka lite för sig själv vid sidan av sängen. tydligen var prinsen också lite trött....mitt i leken tog john blund över och ca 2,5 timmes morgonsömn på röda mattan gjorde susen. tänk om man hade den förmågan till total avslappning i lekandets stund :)

i skrivandets stund ligger han dock i sängen och samlar krafter inför ännu en dagisdag. det är tufft att vara liten. den yngre sitter brevid mig i sin stol och viftar med armar och ben. symetriskt rörelsemönster som det så fint heter :). hon skrattar förnöjsamt åt en skugga, något som skimrar förbi på väggen och andra skrattförknippade händelser. men så klart...allra mest skrattar hon ju åt sin kära mamma. som calle för övrigt uttalade klockrent idag...nu kan han hela familjen. pappa, ebba och mamma. han har koll han.