avslut

avslut är aldrig roliga. idag vara det avslut på tittut. tittut som finns som ett stöd och bollplank för familjer som får barn med den extra kromosomen. för snart två år sen när calle var nyfödd kom vi i kontakt med dem via vår habilitering och fick ingå i en grupp där kidsen var i samma ålder som calle. första halvåret var det guld värt, det har varit finfint hela tiden, men framför allt första tiden tror jag man var i ett större behov av stöd och råd. det har fungerat som en öppen förskola varannan onsdagsförmiddag och idag var sista gången. en insats som finns tills barnen är ca två år så nu var det dags för avslut med lax och glass :).

i samma stund inser man att två år snart har passerat sen han kom. vår underbara fina fina prins. tänk så smärtsamt det var de första dagarna, som knivar rakt i hjärtat. hur kunde det kännas så. en känsla som jag aldrig kommer glömma, men heller aldrig riktigt förstå. idag är det ju så annorlunda. många tittar en extra gång i vagnen när vi går på stan. men idag vet jag ju att de tittar för att två små bruna plirande busiga ögon bemöter alla stressade individer med ett genuint glatt och kärleksfullt leende. kanske är de inte vana vid en så dirket kontakt.... och tänk...det får vi glädjen att ta del av varje varje dag. avundsvärt, inte sant?!