söndag 25 januari 2009

det som lät så bra...

i höstas minns ni att vi var och besökte den förskola där calle ska få knyta sina första "livet på riktigt-kontakter" och allt verkade så bra så bra. med två förskolepedagoger som redan kunde tecken som stöd tack vare tidigare arbete på språkförskola verkade vår flytt till älta som självklar och calles dagisstart något att se fram emot. i dagarna har informationen nått oss att dessa två perfekta "fröknar" nu ska sluta och utveckla just sitt teckental på annan förskola i annan kommun.....suck.
rektorn är mån om att vi fortfarande väljer dem som barnomsorg och vad jag förstår arbetar hon aktivt för att lösa situationen för hela barngruppen och inte minst för calle, det värmer ju dock varmt. att de inte ser calle som ett problem och samtidigt vill erbjuda så bra omsorg som möjligt. det jag blir orolig inför är dock resurssamordnarens ord, i och för sig i andrahandsinformation, "men att ett barn med ds inte är självklart att bli beviljad särskilt stöd i verksamheten. alla små barn behöver mycket stöd i sin utveckling". visst behöver alla barn det, men att knoddar med ds är på samma nivå som alla andra barn och inte behöver det där lilla extra framför allt i språkstöd, men även motorisk träning är i min värld total brist på kunskap. ännu mer rädd blir jag när det är kommunens resurssamordnare som uttalar sig i de ordalagen....men som alltid är det pengar pengar pengar.

än så länge är inte sista ordet sagt och skollagen läses på flitigt här hemma för tillfället, inte heller är några beslut tagna och kanske blir det jättebra i slutändan trots allt. som förälder känner jag dock att stridsyxan har åkt fram för att stanna ett tag. ibland önskar jag att jag vann de där 110 miljonerna på lotto så jag kunde anställa en alldeles egen perfekt, engagerad och kunnig resurs till calles förskola. ingen ska få säga och tycka att det är ok att min lillgrabb hamnar efter mer än han behöver bara för att han föddes med en alldeles unik och speciell kärlekskromosom.

en helt vanlig söndasmorgon...

4 kommentarer:

Jimmy Danielsson sa...

Det är bara att kämpa på håller tummarna, tyvärr så ser skolpolitiken helt fruktansvärd ut i vissa delar av Sverige, vi får hoppas det blir bättringar eftersom skolan och förskolans uppgift är att se till varje barns egen förutsättning och arbeta därefter, synd att pengar står ivägen för en sådan sak... kramar från Jimmy

Vida sa...

Nej vad tråkigt! Klart Calle ska ha stöd så ta fram den där stridsyxan om den behövs... jag håller tummarna på att det blir bra.

Kramar från Liv

Ulla sa...

Självklart ska han ha det extra stöd som han behöver för att utvecklas på bästa sätt. Jag blir så trött på att allt handlar om pengar idag. Vilka härliga bilder!

Anonym sa...

Hej Caroline, Sandra (Erics tjej) här. Kollade på Nacka kommuns hemsida (det är väl nacka ni tillhör?) Där finns särskilda dokument om barn i behov av särskllt stöd! Ni har rättigheter, det är inget snack om saken. Titta på länken och släng det i ansiktet på ressursmannen.

http://www.nacka.se/web/barnomsorg_utb/barnomsorg/for_dig_som_har_barnomsorg/barn_i_behov_av_sarskilt_stod/Sidor/default.aspx

Lycka till!

/Sandra