så det blev ettårs-jubleum på avd. 70, barnakuten på sös. efter en veckas feber med ganska stadiga toppar på dryga 40 feber orkade inte prinsens lilla kropp mer och astman tog ett stadigt grepp. i morse bar det iväg då slöheten var mer än påtaglig. det är med blandade känslor man kliver in på den alltför välbekanta akutmottagningen. så jobbigt, ångestladdat som det ändå är så är det ju guld att de finns och hjälper oss. inget snack om saken, vi fick ett eget rum omgående och tillhör nu återigen inredningen i säkert allt för många dygn framöver. skrutten syresätter sig alltför dåligt och de vill sätta syrgas på honom, problemet är att calle vill inte alls. det är omöjligt att sätta en så kallad grimma i näsan på honom. med fäktande armar, skrik och en envishet utan dess like ser han till att den försvinner lika snabbt....suck. vad gör man?
jag sover hemma då jag själv har haft en runda på förlossningen ikväll med en urinvägsinfektion som kommit smygande, där ville de kolla så bebisen var ok och ha lite koll på mig. med ett recept i min hand fick jag dock åka hem. vilken vecka...suck igen. pappa är med prinsen och kämpar med hans luftvägar och samtidigt som det frambringar så mycket ångest att sitta hemma och inte vara där så är det min enda minimala hjälp till att försöka slappna av lite. för mig är det omöjligt att sova på sjukhuset efter förra årets panikupplevelse med akutrum, riv och slit i en liten kropp som inte vill andas och ständigt vak. säkert tar det ända tills han är vuxen eller aldrig, innan jag kan slappna av helt, därför är lugna trygga pappa bäst för både calle och mig. jag hoppas vi löser hans astma även denna gång och att livet återgår till det där vanliga livet som ibland är trist, men ack så underbart när man tvingas ifrån det på detta vis.
8 kommentarer:
Hoppas verkligen att lillkillen mår bättre snart och du med för den delen. Varför ska allt hända på en och samma gång jämt? Fast det är väl lika bra att få det avklarat så att vardagen kommer så fort som möjligt. Precis som du skriver.
Krya på er, hela familjen vardagspussel.
/Erika, Elviras mamma
Åh så jobbigt för Calle och för er. Men du gör rätt i att försöka vila med din bebis i magen. Marcus är så lugn o fin far, så det klarar ni. Vi tänker på er! Kram från Gullan
Men stackars lilla Calle och dig och pappan också så klart.
Håller alla tummar att han blir frisk fort och att du blir pigg också.
Kramar från Lena och tjejerna
Det gör ont i hjärtat att läsa om vad som händer er just nu. Men som kära moster säger gör du rätt i att vila och hämta kraft och styrka. Skickar massa styrkekramar till dig, Marcus och Calle!!
Åh vad jobbigt för Calle och er. Tyvärr känner jag igen det du skriver alltför väl. Och inte kan jag trösta med att det kommer att kännas bättre med tiden heller, man vänjer sig inte. Hos oss är det jag som varit med på sjukhuset, maken blir alltför nervös och obekväm i den miljön. Grimma brukar inte gå så bra. L hade oftast en tratt framför munnen och i absoluta nödfall en mask. Hoppas nu att Calle snart blir pigg igen. Och att du får vila och må bra. Kram
Åh vad tråkigt.. hoppas att Calle snart är bättre. Förstår att det måste vara jättetufft så jag hoppas att det vänder inom kort.
Kramar i massor från Liv
Skickar massa styrkekramar till er alla i familjen och hoppas att lille Calle snart blir frisk igen och även att du blir pigg snart..Tänker på er!kram från benita
Usch jag lider med er. Vi brukar bli inlagda på avd. 70 ungefär 1 ggn i månaden pga dotterns astma. Tur att dom är så underbara som jobbar där. Hoppas lillen blir bra snart.
Skicka en kommentar