vilken underbar kärlek...

efter snart en veckas jobb så börjar man sakteliga komma in i saker och ting. men visst är det så att man känner sig rentav lite dum när man inte riktigt stimulerat de grå det senaste året, men samtidigt fantastiskt skönt och märka att man återhämtar sig relativ snabbt från allt vad tankekoma heter.

det mesta och bästa är nog ändå att få komma hem till min underbara unge som väntar här hemma varje dag. vilken kärlek jag möter varje kväll. armar som kramar hårt kring min hals och ett pirrande skratt som kan få vilken grå dag som helst att lysa. det händer så mycket med calle nu. han utvecklas i raketfart, i alla fall i våra mått räknat. det är så underbart och se hans stolthet lysa när nya saker upptäcks framför näsan på honom och någonstans tror jag att både jag och marcus kanske blir lite extra stolta än vad många "vanliga" föräldrar blir. vi tar inget förgivet så varje litet framsteg är som lottovinsten på 110 miljoner som nyligen delades ut. det finns absolut inga ord som beskriver det vi känner. det enda jag kan säga är en gränslös kärlek utan dess like.