äntligen är vi fyra

äntligen kom hon....tösen som hetat harry så länge och framförallt hos pappan har det funnits en övertygelse om att det faktiskt var en harry. vi får väl se om hon fortsätter att lura sin far så grundligt genom livets gång :).

i söndags morse fanns det inget hopp om någon leverans, en långpromenad, småländsk lunch och vila på det verkar som det gjorde susen. 20.30 åkte vi till förlossningen och 23.3o fanns hon hos oss. så här i efterhand är det lätt att låta kaxig, men nog var det mest lite värkar och sen var det över. barnmoskan eva hade mer rätt än hon visste. allt gick enligt regelboken utan några komplikationer och lagom snabbt också. en dags vila på bb och igår lunch kom vi hem igen till älta. skönt skönt skönt.

hon är en underbar liten prinsessa som mest äter, sover och plirar lite med ögonen ibland. hennes personliga tecken är ett e framför hjärtat och prinsen här hemma har redan koll på det. pekar på ebba, säger "etta" och gör hennes tecken. vilken moders hjärta värmer inte det :).

det är ju också en sådan oerhörd skillnad med alla känslor, upplevelser, tårar och skratt mot när calle kom till oss. det var ju som ni alla vet en berg och dalbana första veckorna med så mycket blandade känslor. bara omställningen med att bli förälder för första gången som är stort för oss alla så kom ju calle med lite extra buller och bång. en erfarenhet som verkligen har gjort oss starkare och mer visa på livet som vi heller aldrig vill vara utan. ebba har nu gett oss en annan erfarenhet som de flesta andra upplevt men som blev första gången för oss. ett rosa skimmer från första stund där saker och ting än så länge fallit på plats helt utan att vi ens behövt reflektera.

jag tackar ödet iaf. för två helt underbara barn. perfekta båda två.