ett leende på läpparna

idag när jag körde till jobbet var det med ett leende på läpparna. i arla morgonstund hade vi ett möte med calles kommande dagis. specialpedagog och alla övriga pedagoger på avdelningen svanen som han ska hedra med sin närvaro. ett underbart gäng som verkligen verkar ha engagemanget på rätt ställe. intresse, frågor, initiativförmåga och mycket mer tycker jag mig kunna se i deras personligheter. ansvariga för förskolan har till och med redan anställt en extra resurs till avdelningen tack vare att calle kommer börja, trots att resursansökan inte äns gått iväg ännu till kommunen. de säger att det spelar ingen roll hur och vad som beviljas, de tänker ge calle det stöd han behöver oavsett! det är ju för bra för att vara sant, kan det verkligen stämma med tanke på andra skräckhistorier man överhört.
specialpedagogen, en dam med skinn på näsan och ett hjärta av guld och ännu bättre en männskosyn som man önskar alla hade. med en egen vuxen dotter med mulithandikapp är hon van vid att bolla, tycka och slåss för människors rättigheter och ser inga hinder, bara möjligheter. teckenkurser ska alla delta i, inte bara avdelningens personal utan även till övrig personal från andra avdelningar och tom öppna förskolans pedagoger. pedagog från avdelningen ska redan på fredag följa med oss på vårt handledningstillfälle som vi har en gång i månaden med handledare för karlstadsmodellen. för att lära och få förståelse varför vi gör som vi gör. underbart är det enda jag kan säga. inte konstigt att leendet har stannat kvar hela dagen på mina läppar.