jag tror nästan jag är det....i chock. ingen har varit så säker och övertygad som jag om att den här lille krabaten skulle komma innan utsatt datum. vad jag har grundat det på? ja det vet i katten...men ni vet. man pratar om instinkter, känslan av vad som komma skall, kvinnors kapacitet till att "känna på sig" saker och ting i samband med barnafödsel. ja, kanske trodde jag på det, men ojojoj så långt ut jag var och seglade.
nu sitter jag här med magen i vädret, analyserar minsta liten känsla i kroppen, men kan för hundrade gången konstatera att just nu i denna stund är det inte dags. förhoppningsvis kan saker och ting se annorlunda ut om en timme eller två :). omvärlden tror att jag har gått över tiden i flera månader tror jag eftersom jag har tjatat om den där påskhelgen....då kommer det ske. idag är deadline....25 april, så från och med imorgon är jag en övermogen, grundlurad och höggravid individ som bara vill en enda sak i hela världen. få lite värkar och sen är det över.
3 kommentarer:
Jag gjorde lika dant. Så när han äntligen kom en vecka efter beräknad dag kändes det som om det var tre veckor över tiden. Längtan gick över till frustration som gick över till uppgivenhet. "Nä hä, det blev ingen bebis den här gången." Där gick tåget.
Lycka till när det nu blir.
Ha,ha! Du lurade dessutom mig.. trodde du skulle klämma ut lilla Harry (du är ju som gjord för att föda barn eller hur var det?) på natten efter vi ätit kanongod middag hos er? Men det känns längesen nu...
Kramar
Väntar med spänning på fortsättningen. I morgon ker vi till Lund och när vi kommer tillbax så har det säkerligen poppat ut nått hos er.
Kram och Lycka till
Skicka en kommentar