vilja o gos

man kan nästan tro att himlen rasar ner om man inte får som man vill...så verkar det iaf utifrån herr calles perspektiv. med en butter min lägger han sig med näsan i golvet för att sedan blänga och trilskas med mig eller pappa tills han får som han vill eller blir distraherad av något annat. det är värmer gott att viljan är stark, när man förstår att han visst mer än väl kan tala om vad han vill och inte vill. det värmer dock inte tålamodet lika gott... inte i alla stunder.

han har också hajjat att vi är en familj där gos står högt på listan. nu ska det gosas mest hela tiden och när han burrar in sin lilla näsa och bubblar med läpparna mot min hals sprids en underbar värme. vilken tur att han kom till oss.... vi som älskar gos.