torsdag 26 juni 2008

tokig dag

en eftermiddag då det mesta gick tokigt, men vad gör väl det när man äntligen börjar friskna till och bäst av allt...calle är piggare än piggast. vi skulle ta en sväng in till city för att möta den äldre mannen i familjen över en italiensinspirerad lunch. på vägen dit stannade vi för att hämta upp en kamera som äntligen ska få känna min själ bakom linsen. so far so good. njöt över lunchen för att sen ta bussen hem. bussen ja....helt fel buss. fick oss en extremt lång busstur på söder för att hamna på samma ställe där vi började, men vad gjorde det då calle charmade de äldre herrarna på bussen med skratt och bus. citat av den ene av de äldre herrarna "inget får en att må så bra som en sån´ härlig krabat, vilket skratt...". ok, det gjorde inget att vi tog fel buss. detta följdes av att vi glömt viktiga saker i fotobutiken...minneskort till kameran kan avgöra saker och ting. bara att gå tillbaka för att sedan lyckas ta rätt buss vidare till sjösta´n. äntligen är man hemma tänkte jag....men ack nej. hade ju glömt konsum och mat för dagen, in en sväng där och seeeedan hem till porten. det hinner inte gå många tankar förrän jag inser att jag glömt lägenhetsnycklarna i ytterdörren och för att komma in i trapphuset måste jag ha mina nycklar...suck...kan tillägga att det inte är första gången det händer just mig. tidigare har jag lyckats fånga brevbärare och andra, men nu var det bara att sätta sig att vänta på den granne som skulle göra min dag. han kom, öppnade, log lite och försvann.....men bäst av allt, vi var inne. och visst var det så, nycklarna hängde i dörren och bjöd in till fest för alla som ville. turligt nog ingen på festhumör idag. skönast av allt är att calle somnade i vagnen när det började gå snett och vaknade när vi kommit in i lägenheten...han vet när man ska lägga energin på rätt ställe.

nu sover lillmannen för natten och jag ska äntligen få sätta mig i soffan med världens bästa läsning. instruktionsboken till min nya bästa vän...kameran.

tisdag 24 juni 2008

bemötande

ett bemötande är så viktigt. men sedan calle kom till oss så har jag förstått vad jobbigt det är för de flesta människor. när vi är ute i alla dess olika sammahang så upplever jag det som att de flesta inte vågar bemöta. det handlar inte om fördomar eller mindre passande värderingar. det handlar om rädsla... tror jag. en rädsla över att fråga, en rädsla över hur jag som mamma ska reagera. jag vet inte, men min känsla säger så. det är klart att människor tittar på calle, det tycker inte jag är konstigt. han skiljer sig ju dock lite från de flesta andra av oss och i och med att man kan se det så tittar man, vi människor fungerar nog så.









det jag dock tror att de flesta inte vet är att jag är såååå stolt över att min calle är just min calle. jag vill visa hela världen hur underbar han är och hur glada jag och min man faktiskt är över bonuskromosomen. på bara tio månader har han gett oss så mycket mer än vad vi någonsin hade kunna föreställa oss. självklart finns det stunder som är färgade av en mer grå skala, men viktigt att veta är att det handlar nog om samma oro som finns hos alla andra föräldrar, fast på ett annorlunda sätt. jag vill tala om för hela världen att det är inget konstigt att ha ett barn med downs syndrom, det som är skillnaden är att man breddar sitt perspektiv på livet och blir mer ödmjuk inför att allt blir inte alltid som man har tänkt sig, men att när det händer är det inte lika med något negativt. hur gör man för att sprida detta budskapet och verkligen få andra människor att tro på det?



















livet med calle är underbart och det blir bara mer och mer värt att uppleva för varje dag som går.

måndag 23 juni 2008

en dröm blir sann

ja ni, hoppas ni alla hade en alldeles alldeles underbar midsommar ovasett om det var snö, regn, storm eller solsken. själva var vi i torpet på öland hela helgen då calle inte riktigt ville bli dunderfrisk innan helgen och tur var väl det eftersom jag själv dukade under i fredags med en brakförkylning så jag kan säga att jag under helgen har bidragit till apotekets försäljning av febernedsättande. ännu har det inte gett med sig, men jag lever på hoppet :)

det fanns dock andra saker som gjorde vår tillvaro helt underbar i helgen. på resan ner till öland blir vi medvetna om att vi "vunnit loppet" i en budgivning på huset med stort H. tänk er, lite oväntat va?! vi kommer flytta till hus, jag och min lilla älskade familj. i och för sig ett renoveringsobjekt byggt -44, det ska renoveras, byggas ut, slipa och såga, måla och fejja. men det är i alla fall vårt fina fina hus.

ganska typiskt mig och marcus tror jag minsann. i början på året lovade vi varandra att vi inte skulle ha något projekt i år utan bara vara och ta in. men på en vecka hann vi med större affärer än vi någonsin gjort. tomten är alldeles underbar med kullar, blåbärsris, björkar och tallar. det enda jag kunde se framför mig var hela skocken glantz med bus och spring i benen och bättre kan det ju inte bli.

så vad gör väl det med lite förkylning när en av våra drömmar blir verklighet. ibland är livet underbart!

onsdag 18 juni 2008

skönt med besked

jag börjar bli dålig på att uppdatera, eller är det så att inte så mycket pågår just nu i vårt lite "sjuka" vardagspussel. calle åkte för en vecka sedan på en dunderförkylning ännu en gång och efter mediciner, läkarebesök, lungröntgen så är det nu konstaterat. han har astma. jag tror kanske inte att jag reagerade som de flesta när vi fick beskedet... min känsla var en stor sten som föll från bröstet. så skönt med en diagnos som man vet hur man ska bemöta. nu finns det mediciner som hjälper honom. bara han mår fint och slipper sin hosta är värt vartenda smör i småland.

kanske är det så nu att vi iaf kan åka hem till sydliga breddgrader över midsommar trots allt. ett tag såg vi oss sittande på balkongen med en skål jordgubbar och flaska vin här hemma i sjöstan´. i och för sig inget fel i det, men just midsommar är en helg som vi vill dela med våra vänner och familj. äntligen får vi ta bron över till öland och bara "vara" i södra sandby, kanske bli lite uppassade av mina kära föräldrar, inte minst calle själv. men först väntar en midsommarafton i goda vänners lag, vi träffas inte så ofta med tanke på avståndet, men när vi väl gör det så är det precis som förr. skönt med sådant midsommarsällskap.



sen måste jag ju även meddela att jag faktiskt anmält mig till fotokurs i höst, alltid en början, sen får vi se vart det leder mig i livet. återkommer snarare än ni tror med nytt roligt viktigt att veta :).

onsdag 11 juni 2008

mina drömmars dröm

igår kväll hittade ni mig diskuterande med övriga tjejer i bokcirkeln om denna gångs läsning, den som blinkar är rädd för döden. en bok som jag fortfarande inte vet om jag tycker om. knud romer skriver en tunn liten biografi om ensamhet, mobbing, förtryck och uppväxten som tysk i ett tyskhatande danmark tiden efter andra världskriget. till och med pärmen till boken är grå. en bok som berör helt klart, men mest på det negativa planet tror jag minsann.

i alla fall när vi satt där så kom vi som alltid in på framtiden. vad vill man egentligen med sin framtid. en sak som jag vet att jag vill är att få ta del av en stor familj tillsammans med min man. det är min allra största dröm i livet. en stor högljud familj där kaos står för vardagen, alltid något som händer, många till middagsbordet och en mittpunkt för vår familj och alla våra vänner. men min näst största dröm i livet är att få utbilda mig till fotograf. ja, lite oväntat kanske. jag är absolut ingen hejjare på foto, kan inte speciellt mycket om det. trots det så har det varit min dröm säkert de senaste sju åtta åren. varför gör jag inte det då? ja, feghet antar jag. det kostar pengar, jag har ju redan ett fast jobb, tänk om man inte får jobb sen, går det med familj samtidigt som man pluggar i två år?? tveksamheterna är många många många. MEN...tänk om jag verkligen hittar det jag brinner för, tänk om jag faktiskt är jätteduktig på just det, tänk om jag kommer må så himla himla bra i min nya yrkesroll. vad kommer det i så fall ge mig och min familj. en massa lycka hoppas jag! så kära kära vänner, hjälp mig att övertala mig själv att det är rätt beslut att ta för idagsläget är jag långt ifrån att våga ta steget.

den kärleken den kärleken

i helgen var det dags igen. årets andra möhippa ägde rum i de södra delarna av sverige. ställen som eslöv, malmö och andra småorter runtomkring. det var i eslöv det tog sin start med fallskärmshoppning, följt av champagne, picnick, laserdome, riding bull, sumobrottning, relax, strippa, middag och dancing dancing dancing.

min allra käraste vän ska gifta sig. det är så underbart att se någon man tycker så mycket om vara så lycklig. och som jag läste på vida´s blogg, det måste vara kärlekens år. eller är det så att solen, vindarna och jordgubbarna som gör oss kärare och lyckligare än någonsin. det betyder i alla fall så mycket att få dela dagen med sin vän. jag tror bestämt att hon var mer än nöjd. alla farliga saker hon aldrig hade testat hände just denna dagen däribland motorcykel, fallskärmshoppning och inte minst strippan. det är konstigt vad som händer med tio tjejer när en dansk strippa förklädd till indiana jones kliver in i lägenheten. det var ändå en ganska beskedlig strippa, men det räckte för att vi alla skulle fnittra generat och inte riktigt veta hur vi skulle hantera situationen. just då i den stunden var det skönt att inte vara bruden, men hon överlevde :)

nu längtar vi till september då tonerna av två tydliga JA kommer att förgylla dagen. kommer bli världens bästa, roligaste och galnaste bröllop!
















fredag 6 juni 2008

gulblå prins

eftersom det inte händer så mycket i våra liv just nu så finns det heller inte så mycket att skriva. men bilder av en blågul prins är alltid ett måste. återkommar snart igen med tankar och drömmar som förgyller mitt liv.











































torsdag 5 juni 2008

å så lite calle förstås

kan ju inte låta bli att bjuda på lite kort på prinsen också...ingen kan tro att han är nyopererad, vilken chamör, flirtis, skrutt. vilken prins helt enkelt.

















små glimtar av sjösta´n

eftersom vi bara vilar upp oss denna veckan så blir det inga långa utflykter. istället passar både calle och jag på att njuta av sjösta´n där vi bor. tänkte bjuda på lite bilder från vårt kvarter för er som aldrig varit här... så varsågoda































tisdag 3 juni 2008

en erfarenhet rikare...

...det är så man får se det, eller hur? en erfarenhet rikare. det blev operation till sist, lite osäkra var de och det gör ju inte att man själv blir lugnare. men samtidigt väldigt skönt att det är över istället för att hela tiden ha det framför sig. den som är minst berörd av det hela är nog calle själv vilket är glädjande :)
förr har jag alltid betraktat mig själv som lugn, trygg och igenkännande när det handlar om sjukhus och vård. idag kan jag nog säga att jag är ett vandrande ångestpaket inifrån och ut när det handlar om calle på sjukhus. det syns nog inte så mycket utanpå, men inom mig är det kaos. fast jag har all tilltro till de läkare och sköterskor som vi träffar, kan jag inte låta bli att irritera mig på att de inte kan lova mig ett 100% säkert resultat. givetvis förstår jag med logiken att det inte finns utrymme för det, men jag vill veta säkert, jag vill att någon lovar mig att det här kommer gå fint, han kommer må toppen, han kommer inte känna ett skvatt. tänk om det fungerade så?? ja då skulle vi nog vara odödliga hela bunten.

men men....allt gick fint iaf. han är opererad i hals och näsa, vilket gick superfint. han hade det lite kämpigare än andra barn att komma ur narkosen, det är tydligen så när man har den unika downskromosomen. man reagerar starkare på mediciner helt enkelt. enda gången calle protesterade under gårdagen var väl egentligen bara när det hade gått över 14 timmar utan mat. då var livet inte roligt, som tur var så var det dags för dagens första välling och den uppskattades mer än ord kan säga.

nu är vi hemma igen iaf och han sover skönt i sin egna säng. den kommande veckan blir lugn och vi ser fram emot farmor och farfars besök i helgen. så skönt så skönt att det är över, samtidigt är jag så medveten om alla familjer som har 10 gånger större operationer som är förknippade med helt andra risker. vi tänkte mycket på er igår!

söndag 1 juni 2008

kanske

helgen som gått har kantats av sol, solkräm, parasoll och en massa gos. det blev tyvärr ingen bröllopsfest för min och marcus del då fokus har varit att få calle frisk inför den kommande operationen som ska gå av stapeln imorgon. i själ och hjärta är han friskare än friskast, då det skrattas mest hela tiden. dock tycker väl inte hans luftrör att livet är lika roligt, det hostas och rosslar fortfarande och människor på bussar, i affären och på trottoraren verkar tro det är mer illa än vad det är. jaja, folk får tro vad de vill, vi önskar bara att operationen blir av imorgon och som det ser ut så är det kanske 50-50. så ikväll väntar stora julabadet för en inte allt för ren kille, ren pyjamas och rentvättad säng.

håll tummarna för oss gott folk så ses vi förhoppningsvis om några dagar igen med polyper och halsmandlar tillhörande ett forna liv :)