det blev en paus...

utan att jag egentligen planterat det så blev det en paus från bloggandet. det har helt enkelt varit en hel del annat att fixa, dona och styra med. så kan det gå. det kanske inte heller har funnits så mycket intressant att blogga om, så kan det också vara.
allt går sin gilla gång... calle verkar ha bestämt sig för att det faktiskt är roligare att gå än att hoppa på rumpan, för varje dag som går så ökas gåsträckan på. det är underbart och se när han går sina stapplande steg med båda händerna i luften och samtidigt kiknar av skratt, man kan inte annat än att bli varm i hela kroppen.

huset är under förvandling, just nu är temat fönsterdörr...minst sagt :). börjar även bli dax för alla val som ska göras, angenäma bekymmer. det närmar sig så sakteliga för inflytt...bara månader kvar nu. vi längtar.

annars så försöker jag fundera ut vad jag vill med mitt liv, det är ju bara en liten petitess i sammanhanget men iaf :). alla bra förslag mottages tacksamt. det börjar bli dags för lite självförverkligande.

sticket på plats

då var sticket på plats. det sviniga sticket som hela sverige verkar vallfärda för, inklusive familjen glantz. calle fick sitt första stick för dryga två veckor sedan, lite ont i armen och feber en halv dag, annars inga konstigheter. för min och mannens del har jag jagat vaccin denna vecka, mest för att jag vill ha det avklarat och sluta tänka på det och när en efter en runt om i landet verkar insjukna så vill man såklart skydda ebban så gott man kan. i vår hemkommun finns dock inget vaccin kvar, slut överallt och som resten av sverige ingen vet när, vad och hur. då slog mig tanken att det finns säkert något privat alternativ från östermalm som säkerligen har vaccin. slog en pling och självklart var vi välkomna när som helst under dagen. de hade vaccin hemma för resten av veckan och utan att blinka styrde jag bilen mot strandvägen och dess kvarter. så nu är sticket på plats och det känns mer än bra.

trots och längtan

det är väl det som hägrar vår tillvaro mest just nu. att calle har hamnat i en trotsfas är ganska solklart med tanke på att hans vokabulär mest är fyllt med nej nej nej och åter nej. han är som en sol så länge all uppmärksamhet riktas åt honom, men stackars honom när han tvingas leka lite själv. jajaj, det är väl bara att vänta ut, men nog är det sant att han tilldelats en skopa extra vilja och bestämdhet minsann. det är ju bra i många avseende, extra bra när det ska tränas på att ställa sig upp och gå några steg. det är roligt och tränas på ideligen, men som sagt...bara när herr´n själv vill. för varje dag som går kommer vi varandra närmre och närmre, ibland så nära att man måste ta en paus ifrån varandra. därför så skönt när pappa kommer hem och tittar på sin son och säger.."men han är ju för underbar"...javisst är han det. underbar som få... men ibland behöver både mamma och prins en paus...det räcker med en halvtimme så är längtan stark igen :)

sjukstuga...

denna vecka bjuder vi på lite öronont, lite halsont, lite mindre aptit och som doktorn sa, lite streptokocker minsann. så numera bjuds det även på lite kåvepenin....smaksatt med choklad och citron. det ni...nästan så man blir lite sugen, eller inte.
men prinsen verkar numera inte speciellt berörd av de små streptisarna... han är back in buisness med tjuvnyp på syrran och stor aptit för mat. kanske inte så sugen på kåvepenin, men i dessa "sviniga" tider känns det bra med "bara" lite baciller i halsen .

tre år...

för tre år sedan stod vi redo med våra nära vänner och fotograferades i mystisk slottsmiljö. om två timmar sa vi ja till varandra inför familj och vänner. en hel del har ju hänt sedan dess. vi har kommit varandra ännu närmre fast vi nog inte trodde att vi kunde det i den stunden. två små yrväder har kommit till oss, den mest underbara gåvan av dem alla. i rasande fart har de passerat förbi oss dessa åren och de få stunder man stannar upp för att verkligen se till vad man har så slås jag av känslan hur underbart bra jag har det. kan inte begära något mer på denna jord. så jag ser med förväntan fram emot de stunder vi har tillsammans i framtiden, men först ska vi insupa denna dagens atmosfär med champange och välling.

underbart

jag fortsätter att applådera ica´s satsning...underbart. skrattar så tårarna rinner och ja, jag kommer fortsätta handla på ica resten av mitt liv.

tankar från en tös på ett halvt jordsnurr...

"wow, brorsan vill mysa..."

"vad vig han är...undrar om
jag kan...."

"nja...inte riktigt..."

"jaha...så var det roliga slut.