lördag 28 februari 2009

hoppsan

alla länkar försvann...vad hände? återkommer med en frisk sida inom kort :)

rörd till tårar

häromdagen blev jag innerligt rörd till tårar. calle har sedan vår husflytt varit en stammis på öppna förskolan. underbara fröknar ger av sig själva, lär sig tecken och brister alltid ut i ett leende när calle kommer på besök. ett ömsesidigt leende. i veckan hade de med en sådan värme berättat för pappa att de besökt skolans rektor med önskan att få gå teckenkurs i stödtecken. de hade även föreslagit att all personal på hela förskolan ska få gå för att sedan kunna börja profilera sig som en språkförskola. detta i samma stund som dagens nyheter skriver om hur bra det är för alla barn att börja kommunicera med tecken utifrån så många aspekter.

öppna förskolan ska också påbörja temakvällar för föräldrar med teman mellan himmel och jord. därför blev vi tillfrågade om vi vill komma och prata om down syndrom. klart vi vill!! vilket engagemang, vilka initiativ, vilken värme. inte minst hade dessa fröknar talat om calle och hur mycket det betyder för dem att de fått lära känna honom, hur mycket glädje det finns runt honom och inte minst vilken kunskap de får ta del av.

kan man bli annat än rörd till tårar?

torsdag 26 februari 2009

underbara pussar

underbara pussar haglar över oss numera. calle har fått in snitsen på slängpussar, sin alldeles egna slängpussvariant. hoppandes på rumpan från rum till rum charmar han oss alla med sitt ständiga prat, fina slängpussar och smile från öra till öra.

måndag 23 februari 2009

bloggsvacka

en bloggsvacka har infunnit sig helt enkelt. just nu är det mest buss, jobb, buss, gos, middag, mera gos och tidig insomning i soffan. spännande värre. ser fram emot ljusare tider, lek utomhus och inte minst en harry som bestämmer sig för att titta ut. så som sagt...bloggsvacka.

tisdag 17 februari 2009

vardagsdramatik

vilken tur att calle älskar att sova sina timmar efter lunch. extra mycket tur just idag då pappa i huset plötsligt står utanför huset med varken nycklar eller telefon i sin hand. tidningssuget hade eskalerat för pappan och med ett språng ut till brevlådan hann ytterdörren blåsa igen med sitt gamla lås i full ordning. låst var det där ja. calle inne i huset och pappa utanför huset. vad gör man?
jo man passar på att presentera sig för grannhuset mitt emot som turligt nog är hemma med sjuka barn. från grannhuset rings det till mig på jobbet som inte heller lyckats få med mig några nycklar utanför huset fyra väggar denna morgon och det som återstår är låssmed eller inbrott. inga låssmedar finns att tillgå så det sista förslaget blir verklighet med grannens verktyg till hands. ett källarfönster fick sig en omgång och väl inne i huset igen sprider sig lugnet åter igen med en prins som sover hårdare än någonsin omedveten om den vardagsdramatik som ägt rum.

måndag 16 februari 2009

en liten kille....

i fredags fick vi en liten kille i vår familj. en liten kille med en stor portion charm. tillsammans med sin kompanion pappa gjorde han premiär hos frisören och lever numera upp till den gamla dängan "hos frisören blir man fin, mycket finare än hos någon annan...man blir blåst med en maskin i från nacken ända fram till pannan...med en lugn och säker min styr han hand och sekatören, ja hos frisören blir man fin, mycket fiiiinare än hos någon annan". de gyllene lockarna som tillhörde babystadiet är förbi och under den busiga luggen kan man numera betrakta de fantastiska djupbruna stjärnorna som glittrar mest hela tiden. den där lille killen som kom till oss i fredags är såklart vår prins :). på bara en liten stund blev han stor och det känns nästan som han samtidigt bestämde sig att än mera ge och bekräfta på vad han faktiskt hajjar och förstår. hela tiden visar han nya konster och det är en fröjd att varje dag komma hem till nya framsteg.





























söndag 8 februari 2009

skön söndag

bacillerna verkar ge med sig sakta men säkert. igår vaknade dock prinsen med 39 graders feber igen, men idag verkar det vara som bortblåst. astman är borta för den här gången och viljan till lek och bus är helt oemotståndlig. skönt att beskåda med andra ord. han pratar och pratar och pratar..... i timmar, all vaken tid och även under sömnens sköna timmar pratar han. vad säger han...ja den som det visste. han pratar med både röst och händer, för långa samtal och att sitta framför spegeln och prata med sig själv är en favorit som går ständigt i repris.
det här är härligt att se, det rasslar i teckenvokabuläret och de verbala orden domineras av titta, äta, boll, vatten, tutte, pappa och många långa raddor av ramsor som vi bara kan gissa oss till. trots baciller på hög nivå verkar det som han har tagit ett stadigt grepp om sin utveckling och inga är mer stolta än vi.

dagen har spenderats med söndagspromenad i villakvarteren, njutning av tore wretmans rotmos och till kvällen våfflor med sodavatten i. skön söndag med andra ord.

onsdag 4 februari 2009

något elakt

mina prinsar har drabbats av något elakt...det är helt klart. lillprinsen börjar dock återhämta sig mer än väl och energin är verkligen tillbaka, åt till och med lite mat ikväll. den äldre varianten ligger dock klubbad i soffan med feber, huvudvärk och hosta. helt slut efter en dag med protester, vilja av stål och noll hänsyn till att farsan är sjuk :). vi får väl se hur veckans slut blir, troligtvis får tålamodet sig en törn hos pappa, men visst vore det bra för mig och kunna jobba iaf en halv vecka.

det går iaf inte att ta miste på den stolthet som lyser i ögonen på bilden. en liten liten calle, inte alls med den vilja som finns i honom idag, men ack så bedårande söt. bara en vecka gammal.

tisdag 3 februari 2009

avd 70 bra, men hemma bäst

hemma igen, så skönt så skönt. visst är det bra att de finns, avd. 70, men ännu bättre är det förstås hemma. hemsjukvården är inkopplad och kommer och besöker prinsen imorgon för att se att det går åt rätt håll. så helt utskrivna är vi inte, men hosta kan vi lika gärna göra här hemma tänker vi, med både inhalationer, penicillin och andningsgymnastik :). både jag och marcus är rätt nedsatta och inte riktigt piggelin, bacillerna går nog runt kan jag tänka mig. men imorgon är det jobb som gäller för min del och sakteliga återgå till vårt vardagspussel. vardagen är skön, inte minst när man tvingas ifrån den.

söndag 1 februari 2009

sömnen nalkas

så var ännu en dag på sjukan över. tidig morgon till sen kväll, men sova gör jag hemma inatt också, sen kanske marcus behöver en natts vila hemma också. läget är väl ungefär det samma med prinsen, idag är det mest vätskan som spökat så kanske sätts det dropp på skrutten imorgon. ikväll har jag dock något konstigt och ovanligt lugn över mig och inte alls den ångest som jag annars brukar uppleva när jag inte är på plats, senast igår kväll. kanske finns det en övertygelse i mig att det kommer bli bra även denna gång. jag är dock inte så trygg så jag lugnt och sansat kan gå till jobbet imorgon och jag tror att både marcus och calle behöver lite paus ifrån varandra också, trots att prinsen blivit oförskämd pappig sedan han tog över det största ansvaret för vårt vardagspussel. jag vet inte hur det funkar med alla regler från försäkringskassan när man jobbar och har barn på sjukhus trots att den ena föräldern är föräldrarledig, men det känns som ett sekundärt bekymmer. först vill jag bara ha hem prinsen i gott skick, det är det enda som betyder något.