lördag 28 februari 2009

rörd till tårar

häromdagen blev jag innerligt rörd till tårar. calle har sedan vår husflytt varit en stammis på öppna förskolan. underbara fröknar ger av sig själva, lär sig tecken och brister alltid ut i ett leende när calle kommer på besök. ett ömsesidigt leende. i veckan hade de med en sådan värme berättat för pappa att de besökt skolans rektor med önskan att få gå teckenkurs i stödtecken. de hade även föreslagit att all personal på hela förskolan ska få gå för att sedan kunna börja profilera sig som en språkförskola. detta i samma stund som dagens nyheter skriver om hur bra det är för alla barn att börja kommunicera med tecken utifrån så många aspekter.

öppna förskolan ska också påbörja temakvällar för föräldrar med teman mellan himmel och jord. därför blev vi tillfrågade om vi vill komma och prata om down syndrom. klart vi vill!! vilket engagemang, vilka initiativ, vilken värme. inte minst hade dessa fröknar talat om calle och hur mycket det betyder för dem att de fått lära känna honom, hur mycket glädje det finns runt honom och inte minst vilken kunskap de får ta del av.

kan man bli annat än rörd till tårar?

4 kommentarer:

Vida sa...

Det tror jag inte.. jag blev ju det när du berätttade..

Kramar

Anonym sa...

Det låter som en dröm!

Tänk om alla fick ett så fint bemötande. förstår att det betyder mycket, dessutom som nyinflyttade. Ni har verkligen hamnat rätt.

Hoppas att det löser sig på dagis också.

Kramar

Grodansmamma sa...

Åhh, vad fint att höra! Vilka hjältar! Kramar

Anonym sa...

Hej Caroline!
Vilket härligt initiativ! Tror att alla barn har nytta av teckenspråk. Var i Canada förra året och träffade då några släktingar. Barnbarnen i familjen, som båda var hörande, hade lärt sig teckenspråk innan de kunde prata. Det gjorde att de kunde kommunicera mycket tidigare än normalt, vilket sparade dem och föräldrarna för mycket frustration. Tyckte att det lät väldigt spännande, men hade inte hört något om det den här sidan Atlanten. Kul att DN skriver om det. Lycka till vidare med allt och lille Harry.
Kram
Martina