tokig dag

en eftermiddag då det mesta gick tokigt, men vad gör väl det när man äntligen börjar friskna till och bäst av allt...calle är piggare än piggast. vi skulle ta en sväng in till city för att möta den äldre mannen i familjen över en italiensinspirerad lunch. på vägen dit stannade vi för att hämta upp en kamera som äntligen ska få känna min själ bakom linsen. so far so good. njöt över lunchen för att sen ta bussen hem. bussen ja....helt fel buss. fick oss en extremt lång busstur på söder för att hamna på samma ställe där vi började, men vad gjorde det då calle charmade de äldre herrarna på bussen med skratt och bus. citat av den ene av de äldre herrarna "inget får en att må så bra som en sån´ härlig krabat, vilket skratt...". ok, det gjorde inget att vi tog fel buss. detta följdes av att vi glömt viktiga saker i fotobutiken...minneskort till kameran kan avgöra saker och ting. bara att gå tillbaka för att sedan lyckas ta rätt buss vidare till sjösta´n. äntligen är man hemma tänkte jag....men ack nej. hade ju glömt konsum och mat för dagen, in en sväng där och seeeedan hem till porten. det hinner inte gå många tankar förrän jag inser att jag glömt lägenhetsnycklarna i ytterdörren och för att komma in i trapphuset måste jag ha mina nycklar...suck...kan tillägga att det inte är första gången det händer just mig. tidigare har jag lyckats fånga brevbärare och andra, men nu var det bara att sätta sig att vänta på den granne som skulle göra min dag. han kom, öppnade, log lite och försvann.....men bäst av allt, vi var inne. och visst var det så, nycklarna hängde i dörren och bjöd in till fest för alla som ville. turligt nog ingen på festhumör idag. skönast av allt är att calle somnade i vagnen när det började gå snett och vaknade när vi kommit in i lägenheten...han vet när man ska lägga energin på rätt ställe.

nu sover lillmannen för natten och jag ska äntligen få sätta mig i soffan med världens bästa läsning. instruktionsboken till min nya bästa vän...kameran.