vov vov

han säger vov vov. är inte det helt makalöst underbart! vilken chock pappan och jag fick när vi satt och läste djurboken en kväll, som så många andra kvällar. då prinsen helt plötsligt tecknar hund febrilt och säger vov vov.

jag minns förra våren...jag var ute och promenera med en mamma i föräldrargruppen och hennes dotter. en hund går förbi och tösen i vagnen säger vov vov för första gången. hon var då ca 10 månader. det var stort och vi klappade händerna, skrattade och uppmuntrade till mera vov vov. men kära vänner, det är inte i närheten så stort som när vår prins sa det härom kvällen. tårarna trillar av kärlek och stoltheten lyser i calles ögon. efter så mycket träning och upprepning gav det resultat.

tänka sig.... han sa vov vov.

favorit i repris

att det blev en favorit i repris är helt klart. årets teckenläger var guld på så många sätt och vis och förhoppningsvis kommer det bli en skön tradition många somrar framöver. frågar någon mig om vad som är allra bäst under den här veckan så är mitt svar enkelt. det finns så mycket som är bra, men det som är allra bäst är att bara få vara vanlig i en ovanlig miljö. i alla andra sammahang resten av året så är vår familj alltid lite annorlunda. en vanlig ovanlig familj. det är egentligen inget som stör mig alls. att sticka ut och få ögon på sig följt med massa frågor är i mina ögon egentligen något som berikar vårt liv och vår vardag. men ibland är det skönt att bara få vara så där vanlig som de flesta av alla andra människor lever livet. alla familjer på lägret är där av samma orsak, det lilla extra har satt sin boning i varje familj. alla har en förståelse, alla vet och alla känner. något som någon annan aldrig någonsin kan förstå, hur mycket vilja som finns bakom. det är skönt att få den stunden. givande och skönt.

läger

två veckor av vänner, småland, regn, sol, öland, bad o plask, sol igen, god mat och så lite feber också förstås :). veckorna har varit toppen frånsett att mannen har varit ifrån oss. men imorgon framåt 0600 är det jag och kidsen som styr kosan mot götet för att hämta honom vid flyget. för att därifrån rulla hjulen mot årets sommarläger med svenska downföreningen. underbart ska det bli. vi och 19 andra familjer ska bara ha det härligt den kommande veckan och jag hoppas att all feber håller sig borta då.

goda vänner, lagad mat, kunskap, erfarenheter, berikande berättelser och mycket mer ska vi njuta av. längtar.

utmana v. hindra...

att hitta den där balansen mellan att utmana kontra hindra calle i hans utveckling är svårare än jag trodde. jag säger hela tiden att det är så viktigt med utmaningar, för oss alla förstås, men kanske extra viktigt för människor som behöver jobba lite extra för att lära sig nya saker, hålla motivationen uppe och våga upptäcka nya saker. jag tycker det är av största vikt att calle hela tiden får utmaningar framför sig, att vi ligger steget före och peppar honom till att ta nya steg i sitt lärande. till min fasa upptäcker jag dock att jag ibland tom hindrar honom...hur kan det komma sig. ta tex konsten att äta själv, för inte alls länge sen sa jag till alla att calle äter inte själv, det är lång väg kvar, han är inte intresserad av det ännu...bla bla bla bla bla. idag har vi en kille som absolut bara ska äta själv och på bara några dagar är det inget annat som gäller än att just det...äta själv. hellre svälta än att bli matad. hur kan jag själv vara så förbaskat dum och sitta där med skeden, måltid efter måltid och inte låta honom göra det själv. varför tar jag för givet att han inte kan, när jag i nästa andetag säger att han ska utmanas och peppas för vi vet att han kan bemästra allt precis som vi andra. kanske gör jag det med fler saker, kanske har jag hindrat honom i fler utmaningar....jag vet inte. men en sak vet jag....med mer och mer insikt, förståelse och erfarenhet i calles och min värld desto mer utmaningar, peppningar och lärdom tar vi del av.

sssssemester

småland....lugn....vila.....vänner...skönt....sssssemester

postit-lapp på nätet

inte så sällan så går telefonen varm mellan mig och mannen. frågor om vilken helg var det där?, vilken dag skulle calle dit? hur dags var det där mötet? etc. den gemensamma kalendern som ligger här hemma är sällan på rätt ställe när den behövs. men nu har vi kommit runt problemet. en kvinna i kronoberg har startat kalender på nätet, www.dejly.com. en kalender som tilltalar mig iaf, med möjlighet till olika färger, teman och komihåglappar. det bästa... vi har tillgång till den var vi än är...för datorn är ju en ständig följeslagare vart vi än kommer och går. så besök gärna hemsidan, för oss är det guld. nu kan vi prata om roligare saker när luren går varm.

sista da´n på jobbet

min kära far, calles morfar frågar alltid om calles dag på jobbet varit bra. och det är ju faktiskt sant, dagis är calles jobb. varje morgon kl. 08.00 går han till jobbet trogen som få. varje eftermiddag tycker han det är skönt att få gå hem efter en dag med bus, lek, träning och utveckling. när slutet av veckan kommer är han lite extra sliten, precis som alla vi andra efter en veckas jobb. det enda som skiljer hans jobb från våra är att han är strålande glad när måndags morgonen kommer och han får gå till jobbet.

det händer så mycket med calle efter att han började jobba. han tecknar tecknar o tecknar, han tar för sig mer och mer i leken med andra barn, han äter själv (bordsskicket är ju en annan fråga dock), går när man håller i ena handen bara....ja, massvis helt enkelt. sommaren brukar ju även höra den tiden till då alla ungar utvecklas dramatiskt så det är med spänning vi nu tar semester från stockholm ett tag och återvänder först sista juli. på söndag går lasset mot småland och öland. sköööönt kommer det bli. framför allt med en gräsmatta utanför huset :).