nätverk

för en tid sedan ringde det en dam till oss. när hon berättade om sitt syfte för samtalet trodde vi knappt våra öron. hon frågade om fick handleda oss och calle i ett nätverk inom karlstadsmodellen. VA?? sa vi, är det sant. Det finns ingen handledare utbildad inom modellen inom hela stockholm stad, men nu ska denna underbara kvinna påbörja utbildningen på tre år och önskar att få följa calle under den tiden och längre om vi så önskar. hon har under många år arbetat tillsammans med iréne johansson som är grundare för modellen. iréne ska även nu handleda denna dam, vars namn är christina. hon jobbar på hörselhabiliteringen och hade förstått att vi hade en intresse av modellen, därav kom frågan. något som man aldrig riktigt trodde var möjligt damp helt plötsligt ner i brevlådan...helt fantastiskt.

ett nätverk kommer bildas där vi bjuder in viktiga vuxna i calles liv. var 4-5 vecka ska vi träffas och planera, följa upp och samtala kring calles utveckling. det enda som gör lite ont i hjärtat är att calleprinsens underbara far och morföräldrar bor så långt bort, de hade ju haft en självklar plats i nätverket. andra personer som min fina svägerska sara och min underbara vän anna hade också varit självklara personer att bjuda in... men istället finner vi andra viktiga vuxna såklart....hoppas bara de tackar ja :)

så på ett sätt kan man tacka sin lilla lyckliga stjärna att calle fakstiskt har en liten hörselnedsättning. annars hade vi aldrig fått denna möjlighet. kul ska det bli!!

ett leende på läpparna

idag när jag körde till jobbet var det med ett leende på läpparna. i arla morgonstund hade vi ett möte med calles kommande dagis. specialpedagog och alla övriga pedagoger på avdelningen svanen som han ska hedra med sin närvaro. ett underbart gäng som verkligen verkar ha engagemanget på rätt ställe. intresse, frågor, initiativförmåga och mycket mer tycker jag mig kunna se i deras personligheter. ansvariga för förskolan har till och med redan anställt en extra resurs till avdelningen tack vare att calle kommer börja, trots att resursansökan inte äns gått iväg ännu till kommunen. de säger att det spelar ingen roll hur och vad som beviljas, de tänker ge calle det stöd han behöver oavsett! det är ju för bra för att vara sant, kan det verkligen stämma med tanke på andra skräckhistorier man överhört.
specialpedagogen, en dam med skinn på näsan och ett hjärta av guld och ännu bättre en männskosyn som man önskar alla hade. med en egen vuxen dotter med mulithandikapp är hon van vid att bolla, tycka och slåss för människors rättigheter och ser inga hinder, bara möjligheter. teckenkurser ska alla delta i, inte bara avdelningens personal utan även till övrig personal från andra avdelningar och tom öppna förskolans pedagoger. pedagog från avdelningen ska redan på fredag följa med oss på vårt handledningstillfälle som vi har en gång i månaden med handledare för karlstadsmodellen. för att lära och få förståelse varför vi gör som vi gör. underbart är det enda jag kan säga. inte konstigt att leendet har stannat kvar hela dagen på mina läppar.

prickarna går igen...

jag som var så nöjd med prickarna på bloggen. nu är det calle som har tagit befälet vad gäller prickar. efter några dygn med feber så kom prickarna på mage och rygg, som om beställningen vore komplett efter trippelvaccinet för en och en halv vecka sedan. energin och skrattet är det inget fel på. aptiten och sömnen har kanske fått sig en törn, men inget värre än att återupphämtningen är ganska god och enkel.

pappa i familjen tajmade in åreresa med bra med tanke på febertopparna i hans sänghalva de senaste dygnen, förhoppningsvis kommer han hem med en massa ny frisk luft i lungorna och krafter för lek och utveckling den kommande veckan.

på tal om utveckling så träffade vi vår nya handledare i karlstadsmodellen i torsdags. hon gav högsta betyg på calles kommunikativa förmåga och kom med så goda tips på träningsförslag. vi är på många sätt mycket nöjda med calles kontakter på habiliteringen, men ibland kan det kännas som om de bara tycker han är så duktig och inte riktigt kommer med sådana utmaningar som calle behöver. det gjorde vår kreativa handledare i torsdags. hon såg snabbt hans styrkor, men också de områden som han behöver utmanas på....sånt tycker vi om!! mera utmaningar. en gång i månaden tar hon tåget till stockholm för att träffa ett tiotal familjer och deras underbara downiekids. hela 2009 är uppbokat med månatliga möten. en fantastisk möjlighet som vi verkligen kommer ta väl hand om.

tänk vad nätverk och kontakter kan göra skillnad och tänk så mycket vi får vara med om. hade vi inte haft denna superextrakromosom i vår familj, vad hade vi gjort då? ja livet hade säkert varit fint och bra då också, men kanske med lite extra oro för de febertoppar och prickar som kommer ibland. idag kan vi istället lägga ett annat fokus på allt vi får vara med om. inte jobbigt på något vis utan en spännande utmanande resa hand i hand hela familjen glantz.