olikheter förgyller

idag när ebban och jag klev in i porten från vår dagliga promenad så mötte vi en dam i dörren, eller egentligen en man. en man som just idag föredrog att klä sig som kvinna. det är ju trots allt inte jätteofta jag befinner mig i denna situation, vilket också fick mig att tänka lite extra just idag. tänk vad olika vi är....alla vi 6 miljader som vandrar runt på klotet. det räcker att se till sitt eget hus så inser man vad många olika personligheter som passerar den där porten varje dag. tänk också så mycket fördomar det finns i oss alla. vad ger oss rätten egentligen? vad ger en del människor rätten att tycka något är konstigt, fel, sjukt osv? bara för att han eller hon inte är som jag, i mina ögon annorlunda. vad ger mig rätten att tala i negativa termer. vi känner ju inte varandra, vi vet absolut ingenting om den människa vi möter på gatan, i bilen, i porten, i media och ändå dömer vi.

jag försöker leva mitt liv relativt fördomsfritt, försöker se till människan bakom, försöker att tänka en gång till innan jag tycker om något. men säkert sipprar det igenom fördomar även hos mig ibland. det enda jag kan göra åt det är att försöka vara medveten om det och hantera det på bästa sätt. rädslan för det som är annorlunda och främmande finns hos de flesta, vi i vår familj kommer säkert blir varse det i framtiden. för i vår fina fina familj har vi en prins som är annorlunda. en del verkar tycka att det är något konstigt, fel, sjukt precis som en del tycker om damen i porten. men de som tycker det....de känner varken min prins eller damen.
olikheter förgyller i min värld.

retro

polarns kollektion 2009 matchar brios kollektion 1979. retro minst sagt.

syskonkärlek

igår tappade ebba nappen när hon satt i sin babysit. calle satt brevid och såg sin syster bli ledsen. med en stor portion kärlek tog han nappen och försökte få sin syster nöjd igen. kan man visa sin kärlek på ett bättre sätt. min fina fina prins.

leenden

hur tänker de?

hur tänker de, människorna på kommunen som fördelar pengar gällande olika resurser? för en tid sedan fick vi veta att resurssamordnaren inte har beviljat särskilt mycket extra pengar till calles avdelning på förskolan. en liten liten slant som skulle innebära en måndaslön på 7500:- om de skulle anställa en heltidspersonal extra. tror inte det är så många som står i kö för det förslaget. pengarna ska räcka till teckenkurser för samtlig personal, materialkostnader, tid för matieraltillverkning, insatser för att underlätta hans hörselnedsättning samt extra personal den tid calle är på förskolan dvs ca 30 timmar i veckan....hmmm...hur tänker man då.
inte konstigt att människor med funktionshinder hamnar utanför samhället när inte äns kommunen vill bidra till en god och möjlig start för dessa individer. det skär, brister och skriker i hjärtat när man hamnar i stridselden för ens älskade son. självklart är inte sista ordet sagt, vi har inte äns påbörjat vårt slag i saken.

det är en väldans underbar tur att förskolan i sig är gudomliga mot calle och oss. de sätter in insatser, ser till att det finns personal, håller nere gruppen i antal barn och har lovat att calle ska få allt det extra stöd han behöver för optimal utveckling. oavsett om kommunen skjuter till extra pengar eller ej. vi kan bara tacka högre makter att de har den inställningen och engagemanget. men resurssamordnaren på kommunen har inte sett det sista av familjen glantz.

sova sova säng säng säng

för ett tag sen inhandlades det en säng till calle. en riktig säng efter att ha sovit en tid på madrasserat golv. men med allt för kallt golv i den tillfälliga lyan var det inte konstigt att näsan rann för det mesta. så varför inte träna på att sova i riktig säng, förr eller senare ska det ju ske. han tycker om sin säng. sussar mer än gott. dessvärre har han inte riktigt hajjat det där med att ligga kvar utan verkar föredra golvet framåt morgontimmarna. för att slippa skador av olika slag har vi lagt en madrass nedanför sängen. varje morgon hittar vi honom sovande på den röda mattan...det vill säga utanför madrassen. man skulle kunna kalla det rörlig sömn, motorisk träning, aktivt drömmande. calle är iaf nöjd och sover igenom de olika sömnnivåerna. alltid lika spännande och se vart han vaknar på morgonen. säng, madrass eller matta.

midsommar och längtan

solen och vindarnas ö sägs det. vilket stämmer dagen till ära. midsommarafton bjuder hittintills på sol, vindbyar, gubbar och sill. vi trivs bra, det är skönt att bara få vara med varandra. och så hinner jag sitta och längta. längta efter den dagen då huset står färdigt för inflyttning. huset som fått namnet calleborg. en tradition efter calles gammelmormors familj. förstfödda sonen i varje familj + borg.

kanske är det tidigt att börja längta, jag vet. men iaf...det är härligt att längta och nästa midsommar hoppas vi på att kunna bjuda upp smålandsgänget till nacka kommun. vi som älskar att ha fest har inte kunnat bjuda in till fullt hus på länge nu så det börjar verkligen dra i kalastermen. men nu är vi här och nu. midsommar som sagt. men återigen drar tanken iväg och jag längtar.