virus i omlopp

idag bjuds det på lite ögoninflammation, lite feber och lite hosta på toppen. den som är sugen på det är varmt välkommen till oss. trots alla åkommor så verkar de inte vara direkt påverkade. ebban står för ögoninflammationen och calle för det övriga.... antar att det är lite virus i omlopp.

nätverket på webben...

sent i höstas startade vi upp ett nätverk kring calle med karlstadsmodellen som stöd för calles utveckling. ett nätverk där syftet är att viktiga vuxna i calles liv ska få ta del av hans vardag, träning, utmaningar och framsteg. ett ultimat sätt att kommunicera och göra allt arbete kring prinsen så effektivt och optimalt som möjligt. vi är evigt tacksamma över att vi fick denna möjlighet och tackar bästa christina på hörselhabiliteringen för det. hon som handleder vårt nätverk och sprudlar av engagemang och glädje kring calle.

för att göra nätverket än mer effektivt och även delge andra vad vi faktiskt gör och hur det är uppbyggt så snickrade jag ihop en egen sida bara för calles nätverk. jag kommer länka dit från vardagspussel och den som önskar är varmt välkommen att ta sig en titt när andan faller på :). namnet på sidan var en självklarhet... http://www.prinsencalle.se/

badpanik

...det är precis vad prinsen har... bad och duschpanik. fram till i höstas så var allt frid och fröjd, kanske inte var så förtjust i vatten på huvudet, men annars älskade han att sitta i badkaret och skvätta vatten. blev ofta ledsen när han skulle upp ur i vattnet. det har vänt kan man lugnt påstå och vi har ingen aning om varför, inget har hänt som skulle göra honom så rädd.

idag är han helt panikslagen så fort man närmar sig en dusch eller ett badkar. det blir en ond cirkel, för tvätta sig måste man ju och då blir det tyvärr mer hålla fast metoden, vilket såklart gör hela proceduren sju resor värre. tro mig, vi tvättar bara håret när vi absolut måste, men ibland är det ju precis det där "måstet" som ska ske.

nu har ju vår finfina barnvakt klivit in i vårt liv. komiskt nog jobbar hon även på en baby-barnsimhall som drivs i hennes mor regi. så nu ska vi försöka åka dit på fredagar och ha lite badterapi. vi har varit där en gång med kläder på. calle satt med ansiktet mot mitt bröst nästan hela tiden och till en början skakade han i hela kroppen trots att vi bara satt på en bänk och tittade. idag träffar vi damen som har över 20 års erfarenhet av bad med barn, hon har träffat ett gäng rädda ungar så vi får se vart det bär.... sist kunde han ju iaf kasta ankan i vattnet och skratta åt det, alltid något. så jag hoppas vi får bukt med det, det får väl ta den tiden som krävs...för prinsens egen skull. vore ju trist och inte våga vara i vattnet, det som är så härligt och som han en gång älskade.

ebban och jag börjar på miniplask om några veckor... inte minst i förebyggande syfte :) hon älskar iaf sin badbalja :)

wish us luck...

coolt

idag kom ebbans första tecken. inte helt oväntat blev det lampa. med tanke på att calle säger det ca 500 gånger om dagen så kändes det inte som en större överraskning. men visst är det häftigt att den lilla lilla tjejen redan börjar använda sina händer för ett språk. minst sagt coolt.

musikalitet

musikaliteten frodas framför elpianot. de fullkomligt älskar musik båda två och de flesta timmarna på dygnet strömmar toner av mora träsk, sångfavoriter eller varför inte spotify ur högtalarna. oavsett vilka rytmer som hörs så har både calle och ebban dem i kroppen. man kan inte annat än le.

vackert

visst är det vackert med snö. hur kallt och frostigt den än är så föredrar jag ju detta framför grått, regn och dis. det får gärna ligga kvar hela februari för att sedan smälta bort i den gassande vårsolen framåt mars månad. passar ju bra att få flytta med våren i huset när det snart är dags.

en till i familjen...

nej, inte så som ni tror. det finns INTE en harry i magen. inte ännu på några år :). men visst har vi fått en familjemedlem till, iaf lite. det är så jag hoppas vår fina barnvaktstjej känner sig med tiden. även om hon inte bor och lever med oss så tar hon hand om det finaste vi har, prinsen och prinsessan.

tänk att det faktiskt fanns någon som gick igenom censuren, det var jag tveksam till, men så klev hon innanför dörrarna och barnen skrattade med hela ansiktet. det avgjorde saken kan man säga.

hon kommer rädda många av mina dagar och bistå till att jag får påbörja den resa jag så länge sett fram emot. i februari börjar jag resan mot terapeut, det är iaf mitt mål i dagsläget sen får vi se om jag nöjer mig med hälften, men visst hoppas jag en dag på diplomet i min hand som färdig terapeut. först om fyra år kan det bli verklighet och under tiden ska jag uppleva, analysera, stoltsera och mycket mycket mer.

tack vare rara frida så kan det bli verklighet. det känns mer än bra.