snart tillbaka...

det finns många påtryckningar om att jag måste börja blogga igen... jag lovar bloggen är inte över för alltid, men nu inväntar jag inspiration tills det finns något vettigt att förmedla. jag skriver för att jag inte kan låta bli att orden formas och dela med andra men länge har jag saknat den känslan. antagligen för att det händer så mycket annat i mitt liv just, bara bra saker, men saker som kräver sin tid och engagemang. så gott folk, jag återkommer när det är dags igen.

idag är det mest fokus på att fira tossan glantz och hennes första år hos oss :)

äntligen

imorgon går lasset mot finfina huset. ska bli så oerhört skönt även ifall den mest härdade nog skulle få en chock om de tittar in i huset. men strunt samma, det finns toasits, dusch, vatten och värme. vad mer behöver man? kärlek såklart, men det hade vi ju med oss från början så det är redan kirrat och klart. igår började mannen prata om att flytta in till stan, köpa oss en våning och bo mitt i city. i och för sig inte förrän ungarna är utflugna, men jag stoppade planerna redan halvvägs in i meningen. nu ska jag flytta och sen ska jag bara bo bo bo bo bo bo bo.... länge. vad framtiden utvisar får vi se.
calle, den fina prinsen, han börjar också få vana på att flytta, men ännu har han nog inte hajjat att vi ska bo i det där huset med de högljudda maskinerna, de konstiga snickargubbarna och andra livsfarliga saker :). kvällen, natten ska ägnas åt att städa och förbereda plats för flyttlasset.

ebban vet ju även hon hur man får uppmärksamhet, just idag så slänger hon in lite diarré och 39 graders feber. så lägligt att man bara kan småskratta åt det. får se om det är tredagarsfebern hon hämtat hem. inte värre än av vi överlever även det. om några timmar inväntas den äldre generationen från småland med allt stöd och hjälp vi behöver. ska bli riktigt roligt det här :)

när jag kommer ha tillgång till nätet igen, det är en mindre prioriterad fråga...så vi får helt enkelt säga...på återseende och ta hand om er.

snart snart snart

ååååhh vad vi längtar nu. om två veckor sover vi i huset. vårt fina fina hus som vuxit fram under året som gått. kan det bli bättre trots byggdamm och sågspån både i morgonkaffet och kvällsvällingen ett bra tag framöver. snart snart snart är det dags.

förvånad

jag blir lika förvånad varje gång jag seglar in på statistiksidan och ser hur många som besökt min blogg varje dag. jag har ju tappat bloggreppet helt och hållet känner jag och ändå så många besökare, det värmer såklart, men förvånad blir jag allt.

förvånad är jag även över ebban som nu tecknar mer och mer. där kan man verkligen säga att det rasslar i teckenförrådet. hon snappar upp den ena efter det andra och lyser av glädje varje gång man tolkar henne rätt. det minskar ju frustrationen i många situationer när hon redan som 10 månadersbaby kan tala om vad hon vill och inte vill. hon fortsätter med sina rumphopp, mer kallat rumphas kanske men vill helst av allt bara stå. snart alldeles själv. tror hon har ärvt sin fars lårstyrka.

prinsen han förvånar ju hela tiden, i alla lägen. han fixar och donar med det mesta och pedagogen på dagis berättar om den ena kopplingen efter den andra. han är smart min lillskrutt. mammig är han också och vill mest gosa gosa gosa i mitt knä.... men vem vill inte det, gosa alltså :).

förvånad är jag även över att vi snart ska flytta. med bara några få veckor kvar så är huset snart färdigt för inflytt. färdigt för inflytt ja, men färdigt...ack nej. jag är glad om vi har en toastol och en kokplatta på plats :) men å så underbart det ska bli oavsett det ofärdiga skicket :)

gos o rumphopp

prinsen har alltid tyckt om att gosa, mysa, kela. men nu har han nog kommit in i en mysmysperiod. varje kväll kommer han numera med sin gosefilt, nappen och uppsträckta händer och vill bara sitta i soffan och myyyyysa. pussar delar han ut till höger och vänster, börjar få till den där smackpussmunnen riktigt bra nu från att mest ha erbjudit puss med öppen mun :)

sicken tur att han kom till just oss, vi som äääälskar att gosa. ebban däremot är inte så intresserad av det utan vill mest bara utforska världen stående eller också hoppandes på rumpan. det verkar som att även hon bojkottar hela proceduren med krypning....kan det vara genetiskt betingat :)

uppmaning till er alla...

man kan tycka att jag tigger, men tanken är ju mer än god. det värmer mig att många klickat in på sidan och tagit sig en titt. men det skulle värma mycket mer om ni alla faktiskt tog ett extra klick på hjärtat. glöm inte vart pengarna faktiskt går, till våra barn som behöver hjälpen mer än väl. vi hade turen att calle inte hade något hjärtfel när han kom till oss, men så många familjer jag har träffat som varit tvungna att gå igenom en eller flera operationer. med den vånda och oro som det innebär. det har gått bra i de flesta fall och kidsen blir helt återställda, men ibland händer det ofattbara. den största gåvan av allt tas bort från oss.

så tänk en extra tanke...30kr är ju ingenting för den enskilde men ack vad det kan hjälpa i slutändan.
klicka på hjärtat och skicka sms....rädda liv.

skänk med hjärtat

februari är alla hjärtebarns månad. varje år föds 1000 barn med hjärtfel i sverige och i år är målet att samla in 10 miljoner kronor till gertrud - ett videonätverk som ska sammanlänka alla barnhjärtmottagningar i landet så alla barn kan få en mer tillgänglig och jämlik vård oavsett var du bor i sverige. är inte det fantastiskt. tekniken för oss framåt så fler liv kan räddas.
därför väljer jag att använda denna bloggteknik och uppmana er som besöker vardagspussel att skänka en slant med hjärtat. 30kr har vi alla råd med. väljer vi att sms:a varje dag så blir det ännu bättre. calle och ebba skänker varannan dag februari ut.

tusen tack för din gåva!