när man fick fika mammas sommarbullar och päronsaft då visste man att det var sommar på riktigt. ingen annan stund på året gick det att känna doften av kardemummabullen täckt med pärlsocker och fortfarande idag kan jag höra ljudet av altandörren öppnas, känna pärlsockret trilla i knät och sötman av saften....
....därför så bakas det alltid sommarbullar i mitt egna kök på sommarhalvåret nu när man anses vara vuxen och allt. tog precis ut sista plåten och väntar nu bara på att få överraska min käre käre far som är på ingång. han kommer känna sommaren i lilltån trots att det är snålblåst och vinterkyla ute. det är iallafall juni :).
imorgon tar den stora rivningen fart. när helgen är över finns huset enbart i minnet vårt. det är spännade, pirrigt, förväntansfullt men också lite sorgligt. vi river ett hus där människor tillbringat sina liv. marcus påstår att jag inte kan tänka så, men det är ju jag. tänker på herren och frugan som uppfostrade sina söner, bakade bullar och påtade i trädgården. vad tänker de när de tittar ner på våra grävmaskiner, betong, spik och plank. förhoppningsvis att vi vårdar deras mark vidare, ger tomten ett lyft och allt vi kan göra är att allt som ofta skänka dem en tanke.
2 kommentarer:
Sommarbulle och päronsaft, det vattnas i munnen på mig även om det inte är en av mina traditioner.
Förstår dina tankar om huset, jag är likadan... men man måste våga gå nya vägar.
Varm kramar från Liv
ser fram emot det nya som är på väg och det gamla som återanvänds kärleksfullt:)
kram K
Skicka en kommentar