skratt skratt skratt

ett gott skratt förlänger livet sägs det ju. om det stämmer så kommer calle bli långt över hundra. jag var bara tvungen att dela med mig av denna sekvensen :)

vänner i vått och torrt

jag läste av en annan bloggare att det är i svåra situationer i livet som vid sjukdomsbesked och andra tuffa besked som man upptäcker vilka som är ens riktiga vänner. det fick mig att tänka tillbaka på när calle kom till oss. jag kan minnas att en del av vår oro bestod i...vad kommer våra vänner säga, tycker de att detta är svårt att hantera, försvinner de nu?? i samma stund som vi fick misstankar om att calle hade downs så skickade vi ut ett sms till alla nära och kära där vi berättade att världens finaste calle hade kommit och även att han troligtvis hade downs syndrom. det gensvaret av telefonsamtal, sms och senare besök som vi fick kunde vi aldrig drömma om.

under flera veckor hade vi så många besök och det var guld värt, det var både min och marcus terapi över att få prata om vad som hänt, om och om igen. alla frågor, gensvar och intressanta inblickar gav och ger oss så mycket och det är helt klart så att vi nog har världens finaste vänkrets. vad skulle vi göra utan er.

så detta inlägg vill jag helt och hållet tillägna alla våra vänner för att ni är ni och ni finns där i vått och torrt. samtidigt vill jag skicka en kram till micke som gav mig inspiration till denna text. ibland påverkar man människor utan att man har en aning. ta hand om dig och kämpa på!

när jag ser dessa bilder så undrar jag ännu mer....hur kunde vi vara ledsna när han kom :)

grattiskramar i luften

grattis grattis grattiskramar i luften till min käre bror nere i smålandia. en bror som helt enkelt är världsbäst på att vara just bror. här tillsammans med vildingarna men ack så underbara anton och filippa. hoppas du min käre bror får en fantastisk dag!! saknar er alla konstant, alltid, förjämnan och alla andra synonymer som passar in :).

passar även på att skicka en bamsekram till kära farfar som också han firar stort. hela 92 år idag. njut av kaffe, smörgåstårta och nära och kära. vi i sthlm tänker på dig och grattar stort.

tittut

en förmiddag varannan vecka är jag och calle på tittut. en liten oas som betyder mycket i vårt vardagspussel. idag var det dags igen. att få spela på trumman, sjunga sånger, äta frallor och burkmat och prata strunt. ja, egentligen som på vilken öppna förskola som helst. det som är alldeles unikt med tittut är att alla barnen har glädjen att inneha den där extra kärlekskromosomen. mellan sex månader upp till dryga året är de stora personligheterna i gruppen som träffas och som jag brukar säga... i den "vanliga" mammagruppen pratar vi ofta blöjor, barnmat, sömn och allt annat som hör mammalivet till. det sköna med tittut är att man får träffas och bara prata blöjor, barnmat, sömn och allt annat som hör vardagen till :). med andra ord det skiljer sig inte alls, mer än att vi alla en gång har fått precis samma besked i ett sårbart ögonblick. "ert barn har downs syndrom".


elisabeth och nina är två av fyra eldsjälar som driver denna fantastiska verksamhet för familjer med barn med downs. en guldgruva för att byta tankar, frågor och erfarenheter. ingen behöver förklara detaljerna för alla vet. jag är så tacksam över att bo i sthlm där vi får förmånen att träffa dessa människor och ta del av alla de möjligheter som finns här. andra delar av landet har säkert bra tillgång till saker och ting också, men det känns som vi kör rolls roysen i det fallet.


vad händer när man får det där beskedet då? ja, efter att ha lyssnat och pratat med andra kan jag säga att reaktionerna skiljer sig från att allt blir nattsvart en lång tid till direkt lycka över beskedet. jag och marcus befann oss nog någonstans mittemellan då den första veckan var oerhört jobbig, men eftersom vi är en "pratande" familj så pratade vi nog bort det ganska snabbt och övergången till lycka var total. det är så skönt dock och få ta del av andras berättelser, där inget är rätt eller fel. det är en livslång process och man går hela tiden genom nya funderingar, beslut och frågor, men inget är så krävande, stormande och osäkert som det första beskedet.


tänk att det hela tiden har funnits en hel värld som man aldrig någonsin var medveten om innan calle kom till oss. helt klart är det så att han tyckte vi var lite okunniga inom vissa områden och ville dela med sig av denna helt fantastiska värld, tror ni inte det? :) skämt å sido så finns det så många underbara människor som vi hade gått miste om om inte calle hade haft downs och i detta ögonblick så sårar det att tänka så.

jag skulle kunna fortsätta och skriva om detta intill småtimmarna, men jag sparar mig till ett annat tillfälle. idag vill jag mest tacka tittut med sina vänliga själar, mammor, pappor och allra mest alla skrattande barn för att ni finns.


avslutar med en glad prins

läsa läsa bok bok bok

antingen är det jag som börjar bli gammal eller är det så att jag tagit ett steg in i kultureliten på riktigt. idag gjorde jag om min kära vän maria entré i bokcirklarnas top of the line. tillsammans med fyra andra läsgóa damer träffades vi över ett glas rött med tilltugg för att diskutera boken som tagit vår uppmärksamhet de senaste veckorna. en tragisk, mörk, obehaglig men ack så fascinerande bok. ni är säkert många som redan läst den, men för er som inte gjort det har ni något att vänta. flyga drake som även gått upp på film den senaste tiden är numera en del av mitt långtidsminne och jag blir alltid lika uppmärksam på hur något så otäckt kan göra mig fortsatt intresserad av att vända blad. antingen är den min mörka sida som talar eller helt enkelt mitt intresse i ordets makt kombinerat med människans öde, på gott och ont.

att läsa tillhör livets sköna stunder enligt mig vilket är något jag vill och kommer dela med mig av till calle och hans framtida bröder och systrar. gåvan att få ta del av en historia där man får lägga in sina egna bilder och min alldeles egna tolkning är guld värt, oavsett om det handlar om gröna kaniner eller talibanernas regim i afghanistan. jag hörde för en tid sedan en historia om en pojke som hade downs syndrom. denna pojke älskade att skriva och skrev således av andra böcker ord för ord. i hans värld blev han på så sätt en världsberömd författare, för det var ju faktiskt han som skrivit böckerna. som sagt...ordets makt kan ge oss så mycket och återigen, det är min egen tolkning som betyder något för just mig. så mitt råd till alla er som läser dagens vardagspussel...låt inte böckerna skräpa i hyllan...läs läs läs!!!

en vanlig middag

en vanlig middag hos familjen glantz. varför inte äta allt som går att äta.

underbara helger

ingen kan väl tro att denna bild finner man intill E18 där rösten måste höjas om man överhuvudtaget ska göra sig hörd. kanske dumt av mig att berätta, men så ligger det till. ska väl tillägga att det finns många fina ställen i sthlm där man slipper detta scenario, men just i denna stund råkade jag befinna mig här och man behöver ju bara titta åt ett håll så blir man lycklig över att våren verkar ha stannat på riktigt.

redan är valborg, 1 maj, kristi flygare och allt vad det nu var i helgen över. jag tycker alltid det är trist när helgerna tar slut och vardagen knackar på dörren, samtidigt är det ju vardagen man lever för. inget vi behöver analysera mera, men iaf. helgen som var var alldeles alldeles underbar. jag tror minsann att det var första gången på snart ett år som marcus och jag tog en kväll, natt och morgon för oss själva. med middag på melker anderssons grill och boende på benny anderssons rival fick vi vårda kärleken lite extra. morgonen efter bestod dock i längtan efter calle så redan på förmiddagen hade vi han i våra armar igen. han hade vänligt men bestämt gjort jennie och robin medvetna om att morgonstund har guld i mun :)

övriga delar av helgen var också mycket underbara, med middag i goda vänners lag, inköp av balkongblomster, luncher utomhus och mycket annat som förgyller livet. det enda som svider är att man aldrig hinner träffa alla nära o kära som man önskar. helgerna har en tendens att fullbokas och om det vore omröstning i förlängning av årets alla dagar är jag den första att rösta ja.