redan är valborg, 1 maj, kristi flygare och allt vad det nu var i helgen över. jag tycker alltid det är trist när helgerna tar slut och vardagen knackar på dörren, samtidigt är det ju vardagen man lever för. inget vi behöver analysera mera, men iaf. helgen som var var alldeles alldeles underbar. jag tror minsann att det var första gången på snart ett år som marcus och jag tog en kväll, natt och morgon för oss själva. med middag på melker anderssons grill och boende på benny anderssons rival fick vi vårda kärleken lite extra. morgonen efter bestod dock i längtan efter calle så redan på förmiddagen hade vi han i våra armar igen. han hade vänligt men bestämt gjort jennie och robin medvetna om att morgonstund har guld i mun :)
övriga delar av helgen var också mycket underbara, med middag i goda vänners lag, inköp av balkongblomster, luncher utomhus och mycket annat som förgyller livet. det enda som svider är att man aldrig hinner träffa alla nära o kära som man önskar. helgerna har en tendens att fullbokas och om det vore omröstning i förlängning av årets alla dagar är jag den första att rösta ja.
1 kommentar:
Vad gooo han är, Calle!
Skicka en kommentar