en stor dag

idag är en stor dag i vårt liv. calles första tand har tittat ut. det behövs inte så mycket för total lycka.

vi önskar er alla en riktigt skön valborgsmässohelg var ni än befinner er!

killar man gillar...

annas dag

ingen var vackrare än anna denna lördag i sthlm. en möhippa med inslag av knallgul tupp, bubbel, kroki, styling, bubbel igen och tapas tapas tapas. ej att förglömma skratt, tårar, minnen som finslipades och ännu mera skratt. kanske fanns det en aning hos donnan från bryssel vad som pågick, men att därifrån anta att en tupp var i antågande för upphämtning på elite hotell tror jag var långt över hennes spekulationer.

en lunch i gassande sol fick vi även njuta av på en av stans allt mer frekventa uteserveringar där även kreativiteten tillsammans med ståltråd, fjädrar och pärlor bidrog till en krona i egen stil.

när energi var tillsatt var möte bestämt med en av dagens svensexor, dock inte annas blivande. en modig brudgum stod krokimodell inför ett fnittrande gäng tjejer. finns en chans att vi bidrog till kommande frågescenario för denne man. senare tog båten oss hem till sjöstaden där make och fotosession samt mera bubbel väntade. denna vackra modell sattes på print i både smakfull och mindre smakfull kostym :).


som sagt....tapas tapas tapas. kvällen tog sin början i en lya på södermalm dit gourmétkocken från scheelegatan levererat. den mer amatörmässiga gourmén..jag..lyckades tyvärr glömma sötman i den (på bild) fina pannacottan. att bara äta grädde med vanlijstång i är inget jag kan rekommendera, men bruden var nöjd ändå och tog glad emot en extra drink istället. kvällen rundades av på berns källare där anna i fjäderkrona dock inte utmärkte sig då det bekräftades att jag någon gång någonstans glömde av livet vid stureplan. oskriven regel finns vad gäller att utmärka sig och att besitta en skär fjäderkrona var inte top of the line denna kväll. trots detta så var det annas dag och vi hoppas att du hade en underbar dag. du är outstanding och helsingborg kommer få den vackraste, rappaste och lyckligaste bruden för all framtid. tack säger jag till annie, du gjorde allas vår dag!

lite bilder att njuta av från annas dag....

livet är bra skönt

livet är bra skönt när man får vara utomhus och sitta under grenar som förgyller det mesta i ett rosaskimmrande ljus. det bästa som finns är att ligga i gröngräset och kisa upp i ett körsbärsträd. nu blir det ju inte så mycket av den varan eftersom den yngste medlemmen i vår familj pockar på en del uppmärksamhet, ömsom sitta ömsom stå. jag tror dock att även han tycker livet är bra skönt just nu med en massa nya upplevelser att ta del av. ibland blir det så mycket att det är svårt att hantera. klart, han kan inte välja vad som ska filtreras utan det är ett ständigt inlopp av intryck. jag skulle också sova som en prins om det hade varit jag.

jag ska inte överdriva skrivandet idag då det inte finns så mycket att säga, men det kommer lite bilder på de små personligheterna som gjorde oss sällskap i dagens gröngräs.

aston är troligtvis coolast i sjöstaden med sina brillor här tillsammans med mamma ingrid

stella, tjejen med stadiga ben....snart springs det

slutligen säger vi tjing tjing till nästa tillfälle. ha en skön kväll alla som vi känner och njut av det rosa skimmret i just ert vardagspussel.

calle - vår solstråle

vem är han, denna solstråle? en helt underbar gosse med en glittrande blick och fantastiskt leende. som en av sköterskorna sa när han föddes...ni ska inte vara ledsna, han är unik och har fått gåvan med en extra kärlekskromosom. inte trodde vi i den stunden att de skulle ha så rätt.

han föddes i augusti och våra förväntningar på klimpen i magen var stora. beskedet kom som en chock när det visade sig att calle har downs syndrom...där låg han i sina nya kläder så fantastiskt fin och något inom honom gjorde honom till något alldeles speciellt. det var många tårar till en början, tårar som vi idag inte kan förstå att vi hade. tänk vad okunskap och rädsla kan lura oss. det går inte en dag utan att jag önskar informationen om just downs syndrom kunde varit bättre. då slipper man gå igenom något som saknar relevans för verkligheten.

idag är vi evigt tacksamma att vi har fått just calle, inget i världen skulle få oss att vara ledsna längre. så mycket som han har gett så många människor redan är få förunnat. jag vet till exempel att han bara ett dygn gammal bidrog till förlåtande tårar mellan min vän och hennes mor. människor som egentligen inte känner oss har blivit berörda av calle. hans mening i vår familj och i världen är enorm.

sol sol en massa sol

en dag i solen är energikrävande. det är inte för inte man ibland önskar att man hade en egen vagn att krypa ner i, den stora frågan återstår dock...vem ska vagga mig?

inledningen på denna blogg är krävande, ribban läggs ju här någonstans och sen finns det ingen återvändo. men den som inte önskar ta del av oss behöver ju inte heller läsa....hmmm, det låter mer som ett försvarstal till mig själv från forna tider...haha.


kvällen är kommen och calle sover djupt, att få egen tid som mamma är inte överskattat, det är skönt varje kväll när han somnar, samtidigt som det är alldeles underbart att vakna av prat och leende varje morgon. det är konstigt vad man kan ändra sig, jag som alltid älskat sovmorgnar har inte sovit längre än sju det senaste året.


dagen idag har kantats av sol sol en massa sol, inslag av picknick, solglasögon och filtar i gräset. lösningen på att alltid få ta del av sådant väder är väl helt enkelt att skaffa ett helt fotbollslag..frågan är dock om man kommer vara så välkommen i parken då...återstår att se :)


min tanke med detta vardagspussel är även att tala om för alla som önskar vad calle med enbart sina åtta månader har gett oss i form av känslostormar, upplevelser, möten med människor och så mycket mera som han ger oss. det får dock bli en annan dag då denna dag snart är till ända...

världens finaste

världens finaste calle
världens stoltaste carrroline

vardagspussel

ringde precis min man på jobbet och sa att jag höll på att lägga upp en blogg... nästan så kinderna blossade när jag sa det :). efter många års klagan på alla dessa bloggar så har jag finally accepterat min nyfikenhet på livet som bloggare. tro det eller ej, det är sant, här kommer sanningen om vårt alldeles egna vardagspussel.