en dag i solen är energikrävande. det är inte för inte man ibland önskar att man hade en egen vagn att krypa ner i, den stora frågan återstår dock...vem ska vagga mig?inledningen på denna blogg är krävande, ribban läggs ju här någonstans och sen finns det ingen återvändo. men den som inte önskar ta del av oss behöver ju inte heller läsa....hmmm, det låter mer som ett försvarstal till mig själv från forna tider...haha.
kvällen är kommen och calle sover djupt, att få egen tid som mamma är inte överskattat, det är skönt varje kväll när han somnar, samtidigt som det är alldeles underbart att vakna av prat och leende varje morgon. det är konstigt vad man kan ändra sig, jag som alltid älskat sovmorgnar har inte sovit längre än sju det senaste året.
dagen idag har kantats av sol sol en massa sol, inslag av picknick, solglasögon och filtar i gräset. lösningen på att alltid få ta del av sådant väder är väl helt enkelt att skaffa ett helt fotbollslag..frågan är dock om man kommer vara så välkommen i parken då...återstår att se :)
min tanke med detta vardagspussel är även att tala om för alla som önskar vad calle med enbart sina åtta månader har gett oss i form av känslostormar, upplevelser, möten med människor och så mycket mera som han ger oss. det får dock bli en annan dag då denna dag snart är till ända...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar