vilken tur att calle älskar att sova sina timmar efter lunch. extra mycket tur just idag då pappa i huset plötsligt står utanför huset med varken nycklar eller telefon i sin hand. tidningssuget hade eskalerat för pappan och med ett språng ut till brevlådan hann ytterdörren blåsa igen med sitt gamla lås i full ordning. låst var det där ja. calle inne i huset och pappa utanför huset. vad gör man?
jo man passar på att presentera sig för grannhuset mitt emot som turligt nog är hemma med sjuka barn. från grannhuset rings det till mig på jobbet som inte heller lyckats få med mig några nycklar utanför huset fyra väggar denna morgon och det som återstår är låssmed eller inbrott. inga låssmedar finns att tillgå så det sista förslaget blir verklighet med grannens verktyg till hands. ett källarfönster fick sig en omgång och väl inne i huset igen sprider sig lugnet åter igen med en prins som sover hårdare än någonsin omedveten om den vardagsdramatik som ägt rum.
3 kommentarer:
Åh.... då hade jag haft hjärtat i halsgropen... tur att det gick bra...
Ojsan.
Viken chock för mannen.
Vilken tur att det gick bra och att Calle sover så gott.
När jag läste det andra gången så skrattade jag gott och ett bra sätt att lära känna sina grannar och bli ihågkommen.
Oj, ja där kan man snacka vardagsdramatik. Sen ganska många år tillbaka går jag aldrig ut utan nycklar. Inte ens till brevlådan. Vi har en tjej som tycker om att skynda sig att låsa dörren när man går ut nämligen. Vilken tur att allt gick bra.
Skicka en kommentar