måndag 23 november 2009

...och en paus till

det verkar som jag har svårt att få orden ur kroppen denna mörka novembermånad, vilket resulterar i ofrivilliga pauser från bloggandet. samtidigt så har det nog inte funnits så mycket att dela med sig av. tycker minsann denna månad mest har handlat om vaccin hit och vaccin dit. men nu ska vi väl slippa det när vi är vaccinerade från topp till tå, känns ganska bra många många nackabo ligger hemma under täcket med nöff nöff som enda vokabulär.

helgen tillbringades med mannen och barnen, hör inte till vanligheterna att vi träffar vår käre man minsann, men denna helg var det dags att bara få njuta tillsammans. med alla kostymer hängades i garderoben var det skönt att bara få vara i mjukisställ gånger fyra. delikat middag på söder gick även det in i helgens schema och med en avslutad amningskur kunde även jag låta ett glas vin eller två slinka ner med gott samvete.

calle har bestämt sig för att äta själv gör man helst bara på dagis och smörgås smakar bara bra med kompisar och fröknar omkring sig. här hemma blir ju ebban matad så varför gäller inte det alla i familjen. att kasta allt som finns i närheten tror jag dock inte tillhör någon tillfällig fas utan en stark sida av vår käre prins personlighet. så länge som han har kastat måste han snart ha kvalat in för kast med liten boll-olympics.

om bara några dagar knackar advent på dörren. det största problemet i år är alla kulor, granar, tomtar och ljus som får dansa för sig själva på julnatten. längst in i containern som förvarar mycket av vårt bohag får de helt enkelt vänta på julen 2010 och här får mor i huset gå en minst sagt viktig shoppingrunda...helt utan mostånd.

3 kommentarer:

Maria sa...

Hej!
Tittar in på din blogg lite då och då! Har själv en liten Saga på 18 månader med DS.

Känner igen detta med det eviga kastandet. Allt ska kastas, ner från soffan, från matbordet, ur leksakslådan osv. Starka armmuskler på köpet?!

Maria

Grodansmamma sa...

Åhh avslutad amningskur. Avundsjuk. Vår lillasyster vägrar allt annat än just bröstmjölk. Börjar kännas tröstlöst. Några tips?

Vida sa...

Tack vännen för alla dina fina kommentarer hos mig. Blir så glad över dina rader och att du förstår mig och min rädsla för att snorkla. Ser fram emot att ses när jag är hemma igen.

Puss å kram från Liv