trots och längtan

det är väl det som hägrar vår tillvaro mest just nu. att calle har hamnat i en trotsfas är ganska solklart med tanke på att hans vokabulär mest är fyllt med nej nej nej och åter nej. han är som en sol så länge all uppmärksamhet riktas åt honom, men stackars honom när han tvingas leka lite själv. jajaj, det är väl bara att vänta ut, men nog är det sant att han tilldelats en skopa extra vilja och bestämdhet minsann. det är ju bra i många avseende, extra bra när det ska tränas på att ställa sig upp och gå några steg. det är roligt och tränas på ideligen, men som sagt...bara när herr´n själv vill. för varje dag som går kommer vi varandra närmre och närmre, ibland så nära att man måste ta en paus ifrån varandra. därför så skönt när pappa kommer hem och tittar på sin son och säger.."men han är ju för underbar"...javisst är han det. underbar som få... men ibland behöver både mamma och prins en paus...det räcker med en halvtimme så är längtan stark igen :)