viljan att upptäcka är stor hos calle. de första stegen på egen hand lät ju vänta på sig till i höstas då han äntligen vågade släppa lillfingret. efter det har han älskat varje stund av gåträning och idag till och med springer han. dagisfröken berättar med glädje hur han numera står upp och dansar på rytmiken. att han har rytmen i kroppen, det har vi vetat länge och att han nu kan uttrycka sin kärlek för den allt tydligare känns ju såklart fantastiskt. är jag själv osäker på takten låter jag bara blicken falla på calle så har han för länge sen fångat den.
att upptäcka nya saker allt eftersom sporrar verkligen calle nu. efter att länge ha fokuserat på motoriken verkar det som han nu kan lägga energin på kommunikationen. allt fler ord poppar upp och även om det kanske bara är jag och marcus som förstår många av dem så märker vi tydligt att han har viljan till att göra sig förstådd även med orden. sen tecknar han såklart och det gör han alltid, hela tiden.
att hans armar och händer har ökat sin räckvidd med fyrdubbelt får vi också erfara mer än väl. glöm aldrig vikten av att ta den obligatoriska rundan till diskmaskinen för att öppna stänga den, öppna stänga soppskåpet, öppna stänga alla lådor, spegla sig lite i ugnsluckan, fingra på spisknapparna, dra ut toalettrullen i sin fulla längd, kolla så alla handdukar verkligen vara ordentligt vikta i badrumsskåpet, känna hur mjuk o fin platt-tv´n är, slå lite med fjärrkontrollen i bordet och dra lite i fönsterlamporna från ståläge i soffan. detta måste såklart genomföras många många gånger varje dag. men vad gör väl det, tänk vad han lär sig i sin upptäckarglädje på alla delmål därimellan :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar