underbara vida

tack vida för dina fina ord som ni alla kan läsa här. det värmer att läsa något sådant och det är svårt att förstå att det handlar om just mig. men underbart är det. att jag är en varm person, ja kanske, det får jag höra ibland, men inget mot vad vida är. en underbar människa som verkligen älskar livet och utmaningar. det beundrar jag henne för och önskar många gånger att jag hade samma mod som henne när det gäller både kickboxning, linedans och andra stora och små saker i livet. tack än en gång och jag uppmanar er alla att läsa hennes blogg som innehåller många viktiga ord och känslor.

get it down dag 6 - en helt vanlig dag

när calle kom till oss så hade vi egentligen ingen kunskap överhuvudtaget om down syndrom. vi trodde någonstans att vi skulle komma att bli en väldigt ovanlig familj som skulle få offra våra egna livs drömmar för att kunna ta hand om vår son. jag minns så tydligt när insikten om sanningen kom till mig. det var två veckor efter calles födelse och vi hade precis haft det allra första mötet med team 3 på vår habilitering. det var först där som vi fick ta del av en bok som svenska downföreningen har gett ut för nyblivna föräldrar till barn med down syndrom. i denna bok fanns det lätthanterlig information och flera presentationer av familjer med bilder. efter mötet satt vi i väntrummet för att amma calle och samtidigt började jag läsa, tårarna rann och det fanns inget stopp. bilderna på familjerna och deras berättelser gav oss en förståelse för att det var helt vanliga familjer som levde helt vanliga liv. endast en extra pusselbit gjorde dem ännu lite mer unika annars var det inget som skiljde dem åt. den känslan som infann sig där i den stunden med calle vid mitt bröst, marcus arm om mina axlar och boken i knät kommer aldrig lämna mig, den känslan är och kommer förbli en viktig vändpunkt i mitt liv.

så idag har jag och calle prasslat i höstlöven, njutit av solen och ätit en massa raggmunkar. kvällen ägnas just nu i sängen för calles del, jag framför datorn och mannen pysslande med de sysslor som hör ett hus till. precis som en helt vanlig familj.

get it down dag 5 - glädjeskryt

när man har ett barn med down syndrom så blir det lätt fokus på hur mycket senare ens barn är i utvecklingen. trist att det ska behöva vara så, saker och ting kommer ju förr eller senare iaf. kanske är det för att vi är så inställda på vad som anses vara "normalt" även om jag och många med mig tycker att det som avviker från det normala bara är spännande och intressant. iaf...min lilla calle är just nu inne i en utvecklingsfas där det händer massa saker och dagens inlägg tänkte jag helt enkelt ägna till att skryta om alla de framsteg han gör...en massa glädjeskryt.

* han kan åka på rumpan för att ta sig framåt....inte så ofta och bara om det är något han verkligen vill ha, men iaf :)

* han är en hejjare på sugrör

* säger titta och lampa ganska tydligt ibland...

* vill veta vad allt heter och pekar hela tiden på allt som ska benämnas

* klappar händerna när sångdvd´n gör samma sak och försöker teckna en massa fast man inte riktigt hajjar vad

* tecknar lampa

jag skulle kunna fortsätta i en evighet och som sagt det händer hela tiden nya saker och det är underbart att få ta del av den ständiga utveckling som sker

ps...3 gaddar har tittat fram och många fler är på g :)

bloggkraft av peter pc carlsson

peter pc carlsson har utmanat mig att sprida vidare den kraft som finns i bloggarnas värld. vad vi tillsammans kan hjälpa där det behövs. självklart är det vikt av guld att så göra. bege er genast till hans blogg enbart för att läsa mer av hans tänkvärda formuleringar i ord och mening.

Enbart Bloggkraft!
Enbart Bloggkraft är det vi ser i bloggvärlden. En kraft som kan leda till förändring. Jag tänker här samla exempel på hur vi i bloggvärlden kan göra skillnad. Samtidigt passar bloggen Enbart på att utmana dig. Se till att sprid Bloggkraften till minst två andra bloggare. Be dem att publicera detta inlägg och att samtidigt ge bidrag till minst en av insamlingarna. Har du inte fått utmaningen känn dig fri att bli utmanad och kopiera hela texten. Senast uppdaterade version finner du i denna länk Bloggkraft.

Bloggkraft är när över tusen personer på några veckor skänker pengar till Barncancerfonden mot "Den jävla idioten". Detta till följd av att vi blir berörda och vill hjälpa till. Vi blir berörda av andra människors öde, inte minst av Maddes mammas sista ord till sin dotter. Utmaningen är att samla ihop 100.000 kr.

Bloggkraft är ibland bara att göra en länk och så får en organisation en gåva. Eller vad sägs om att hundratals bloggar länkar till Uppdrag Barn vilket innebär att ett stort bolag skänker 20 kr/länk till Childhood. Varsågod här fixade jag 20 kr.

Bloggkraft påverkar regeringen. För första gången fick regeringen också känna på kraften i bloggvärlden. Utan den kritik och det stora engagemang som bloggvärlden bombaderade de folkvalda med hade regeringen inte ändrat och gjort tillägg i FRA-lagen. Bloggkraft är om många läsare plockar fram sin mobiltelefon för att stoppa bröstcancern.

Sms:a ROSA till 72900 så bidrar du med 50 kronor till Cancerfonden. Samtidigt får du ett digitalt rosa band till din mobil. » Läs mer om villkoren här.

Bloggkraft är att i handling och i ord visa att vi bry oss. Du kan välja att skänka 10 alternativt 50 kr genom att skicka ett SMS. Skriv FÖRÄNDRA10 (för 10 kr) respektive FÖRÄNDRA (för 50 kr) och skicka till 72 950. Läs mer om Rädda barnens arbete.

Bloggkraft är att dela med sig av det vi kan. Du kan stödja BRIS genom att skicka ett SMS med texten BRIS25 till 72950. Då skänker du 25 kronor till BRIS. Är du Tele2-kund tillkommer ingen ordinarie SMS-taxa.

Bloggkraft skulle via Action:Aid kunna ge massor av vatten, flera barnmorskor nya skolböcker eller var för inte getter. Man kan här ge bort gåvor i form av hjälp till behövande. Själv funderar jag på om jag skall ge bort en get eller en barnmorska?Några tips var du denna månad kan spendera några tior eller vad just du kan avvara.

get it down dag 4 - varmt välkomnande

igår var calle och jag på vår nya öppna förskola. ett utomordentligt forum för att lära känna andra föräldrar och deras barn, inte minst när man är helt ny på orten och inte hejjar på en kotte än så länge. min förhoppning är att vi ska tillbringa många år i framtiden här i älta och vara tjenis med både en och annan .


det är intressant hur olika människor beter sig när calle och jag kommer någonstans. en del är avvaktande och min alldeles egna tolkning på det är att man helt enkelt är rädd för att säga fel saker eller kanske rädd för min reaktion. en del människor kommer fram direkt och pratar med mig som med vem som helst, vilket såklart är den mest önskvärda. eller är det bara jag som överanalyserar i egenskap av mamma och kärleken till min son. öppna förskolan ett stenkast från vårt hus är iaf en ultimat plats med lunch vissa dagar, korvgrillning andra och därimellan sång och bus. både jag och calle blev iaf väldigt varmt mottagna och efter lite slowstart var alla framme och busade med calle och med en massa nyfikna och intressanta frågor till mig.
pedagogerna var redan kunniga i teckenstöd och var eld och lågor över att få en solstråle som calle till gruppen där de själva kunde utveckla sina egna förmågor. en mycket lyckad dag med andra ord.

get it down

jag ska försöka anta utmaningen som jag uppmärksammat på flera bloggar...dvs get it down 31 for 21. oktober månad uppmärksammar diagnosen down syndrom och utmaningen består i att blogga om ds varje dag i oktober månad. jag har redan halkat efter någon dag men ska göra mitt bästa för att återuppta försprånget. allt som har med ds och min prins att göra ska jag försöka skildra så gott jag kan.

karlavagnen

igårkväll pratade stina wollter i sitt radioprogram om down syndrom. många engagerade människor ringde in för att berätta sina erfarenheter av att själv ha diagnosen eller att leva tillsammans med någon med ds. en liten flicka som heter iris på 11 år som har ds talade självsäkert och självklart om hennes vardag med skola, kompisar, bussfärd och drömmen om att skriva en egen bok. min man var själv ett inslag i etern och talade varmt om vår calle och de erfarenheter och perspektiv på livet vi har fått tack vare honom, bristen på kunskap när han föddes vilket ledde till känslor som var obefogade om man ser tillbaka på det idag. man blir varm och lycklig när man hör sådana här program och jag hoppas av hela mitt hjärta att vi alla hjälper till till en attitydförändring i samhället. två saker sa min man som väger tungt: "vi har inte förlorat något vi har fått något" .... "min önskan är att calle ska få växa upp i ett samhälle präglat utan fördomar". hoppas hoppas hoppas.

ni kan lyssna på programmet här...marcus pratar i del 2 av 3, men självklart är hela programmet värdefullt för allas öron.