ett hjärta av guld

på många sätt har calle ett hjärta av guld...ett prinshjärta som glimmar av glädje mest hela tiden. idag fick vi ännu ett bevis på att hjärtat mår bra. när calle föddes så upptäckte man att han fortfarande hade en liten öppning i fosterförbindelsen i hjärtat. en vanlig "åkomma" som många barn har, men som oftare upptäcks på downare eftersom rutinultraljud görs på deras hjärtan. är öppningen för stor så går man in via ljumsken och "pluggar" igen den, en liten enkel operation sägs det. i calles fall var öppningen så liten så det var mycket tveksamt att man skulle behöva åtgärda det överhuvudtaget. idag var det dags för återbesök, ett år efter förra kollen. dr hjärta, en kvinna där hjärtat också sitter på rätta stället, underbar hand med barn och calle älskar henne från första stund. efter lite gelé på bröstet och många intressanta sladdar på bröstet kom glädjebeskedet. öppningen hade vuxit igen och vi behöver inte längre komma tillbaka. ett hjärta av guld minsann.

annars går inskolningen fint. pappa som är närvarande sitter mest i ett annat rum och ringer schaktare, grävmaskiner, bergvärmegubbar och annat som rör husbyggnationen. två flugor i en smäll skulle man kunna säga. själv mår jag fint, kan inte klaga förutom att det inte finns någon som helst anledning för harry att stanna kvar där inne längre. jag började vänta alldeles för tidigt och nu känns det som jag gått över tiden trots att det är sagt på lördag. är helt säker på att det är en tös där inne, envis som synden redan från start. men men....den som väntar till sommaren lär får se :).

underbara prins

min alldeles fantastiska underbara charmiga goa busiga flirtiga tryggaste gladaste envisaste sötaste vackraste unika snällaste prins.

för mycket av det goda...

ibland är det så...att det blir för mycket av det goda och det kan man självklart bara skatta sig lycklig för. calle omges av så många duktiga, engagerade och kunskapsrika människor och det är vi så evigt tacksamma för. jag tror minsann det var det goda ödet som gjorde att vi flyttade till älta och fick förmånen att lära känna förskolan svanen och dess personal. för att det inte ska bli för många goda kockar så har vi helt enkelt fått sålla i de kontakter som calle har haft under hans första år och bara ta med oss de allra bästa i hans vidare utveckling. jag tror det blir bra för calle, inte minst att ha ett mindre antal personer som samarbetar väl med och runt omkring honom.

förskolestarten går strålande än så länge, befinner oss visserligen fortfarande i inskolningsfasen, men vad pappa säger så äger han lekgolvet och tar för sig mer än många av de andra. att lära sig visa hänsyn och vänta på sin tur tror jag blir en god kännedom för calle då han helt klart är en riktigt liten bortskämd prins i våra famnar. just nu kan jag tänka mig att han sitter ner med de andra och har fruktstund...själv minns jag de där fruktstunderna med mys, smaken av äppleklyftor och samlingen i ringen. trygghet, utveckling och glädje.

då var det dags igen....

...för flytt :). några månader framåt blir vi centrala nackabor, återigen flyttkartonger som ska fyllas och bäras ut i container för förvaring eller till vår tillfälliga lya i nacka. idag blev det bestämt. ett andra handskontrakt för vår lilla familj tror jag kommer rädda många tårar och tandagnisslan i detta renoveringsprojket. nu är projektet så pass att vi i stort bestämt oss för att riva hela huset och bygga ett nytt. vem som helst förstår att det blir lite svårt att bo där under tiden. visst är det skönt med sommar, men att sova utan väggar och tak är väl lite att ta i kan man tycka :).

en charmig familj tog emot oss idag för att visa oss runt i deras trea och trots att det var fler intressenter så var de barmhärtiga mot en hemlös barnfamilj :). mysiga människor med hjärtan av guld skulle man kunna säga....som han sa pappa i familjen...."klart man ska få bygga sitt drömhus". känns så skönt att vi kommer kunna fortsätta vara en vanlig familj samtidigt som vårt egna lilla palats tar sin form. att vi får köra bil till dagis några månader är smällar man får ta och många har det ständigt så i sin vardag. våra liv börjar verkligen leva upp till bloggens namn...att pussla ihop saker och ting i livet för en harmonisk vardag...det är hör till oss.

en del har kanske trott att harry är på g eftersom jag dröjt med inlägg på bloggen...ack nej. han låter vänta på sig och trivs där inne. påsken som var min plan att hälsa honom välkommen har både kommit och gått förbi, dock en mycket trevlig helg med familjerna på besök och firande av mannens 30-årsdag. skönt har det varit och ännu skönare blir framtiden när vi nu har en konkret plan på huset och en mysig lya vid vattnet att gästa under tiden.

april april

tänk att april äntligen är här. så mycket härligt och spännande som händer i april. iaf för oss. calles dagisstart, harrys ankomst, mannen firar 30, min käre far firar födelsedag han också, förhoppningsvis ett godkänt bygglov, påskfirande med familjen och mycket annat förstås. numera har vi ju en stor plåtbarack på trädgården så varför inte en grävskopa också så vi kommer igång. hur jobbigt det än kommer bli med gigantisk renovering och utbygge och hur många gånger vi än kommer ångra att vi ens köpte detta hus så ser vi fram emot att få påbörja det hem som förhoppningsvis kommer bli vårt många många år framöver.
en framtid full med överraskningar, det ser vi fram emot.
härlig vårkväll till er alla!

ett leende på läpparna

idag när jag körde till jobbet var det med ett leende på läpparna. i arla morgonstund hade vi ett möte med calles kommande dagis. specialpedagog och alla övriga pedagoger på avdelningen svanen som han ska hedra med sin närvaro. ett underbart gäng som verkligen verkar ha engagemanget på rätt ställe. intresse, frågor, initiativförmåga och mycket mer tycker jag mig kunna se i deras personligheter. ansvariga för förskolan har till och med redan anställt en extra resurs till avdelningen tack vare att calle kommer börja, trots att resursansökan inte äns gått iväg ännu till kommunen. de säger att det spelar ingen roll hur och vad som beviljas, de tänker ge calle det stöd han behöver oavsett! det är ju för bra för att vara sant, kan det verkligen stämma med tanke på andra skräckhistorier man överhört.
specialpedagogen, en dam med skinn på näsan och ett hjärta av guld och ännu bättre en männskosyn som man önskar alla hade. med en egen vuxen dotter med mulithandikapp är hon van vid att bolla, tycka och slåss för människors rättigheter och ser inga hinder, bara möjligheter. teckenkurser ska alla delta i, inte bara avdelningens personal utan även till övrig personal från andra avdelningar och tom öppna förskolans pedagoger. pedagog från avdelningen ska redan på fredag följa med oss på vårt handledningstillfälle som vi har en gång i månaden med handledare för karlstadsmodellen. för att lära och få förståelse varför vi gör som vi gör. underbart är det enda jag kan säga. inte konstigt att leendet har stannat kvar hela dagen på mina läppar.

slarvigt...

slarvigt av mig att inte skriva mer ofta. antagligen på ren känsla då det inte finns så mycket att skriva om just nu. magen växer som den ska, calle växer även han som han ska. ser fram emot dagisstart nu under april och självklart även att få träffa harry också. det börjar suga i bebistarmen. jobbar sista veckan nu och i påsk har jag planerat att han ska komma fast hela släkten är här :). får väl se vem som bestämmer.
så jag låter helt enkelt vårt vardagspussel gå till er fantasi där ute så återkommer jag när jag faktiskt har något att komma med :).