tisdag 3 juni 2008

en erfarenhet rikare...

...det är så man får se det, eller hur? en erfarenhet rikare. det blev operation till sist, lite osäkra var de och det gör ju inte att man själv blir lugnare. men samtidigt väldigt skönt att det är över istället för att hela tiden ha det framför sig. den som är minst berörd av det hela är nog calle själv vilket är glädjande :)
förr har jag alltid betraktat mig själv som lugn, trygg och igenkännande när det handlar om sjukhus och vård. idag kan jag nog säga att jag är ett vandrande ångestpaket inifrån och ut när det handlar om calle på sjukhus. det syns nog inte så mycket utanpå, men inom mig är det kaos. fast jag har all tilltro till de läkare och sköterskor som vi träffar, kan jag inte låta bli att irritera mig på att de inte kan lova mig ett 100% säkert resultat. givetvis förstår jag med logiken att det inte finns utrymme för det, men jag vill veta säkert, jag vill att någon lovar mig att det här kommer gå fint, han kommer må toppen, han kommer inte känna ett skvatt. tänk om det fungerade så?? ja då skulle vi nog vara odödliga hela bunten.

men men....allt gick fint iaf. han är opererad i hals och näsa, vilket gick superfint. han hade det lite kämpigare än andra barn att komma ur narkosen, det är tydligen så när man har den unika downskromosomen. man reagerar starkare på mediciner helt enkelt. enda gången calle protesterade under gårdagen var väl egentligen bara när det hade gått över 14 timmar utan mat. då var livet inte roligt, som tur var så var det dags för dagens första välling och den uppskattades mer än ord kan säga.

nu är vi hemma igen iaf och han sover skönt i sin egna säng. den kommande veckan blir lugn och vi ser fram emot farmor och farfars besök i helgen. så skönt så skönt att det är över, samtidigt är jag så medveten om alla familjer som har 10 gånger större operationer som är förknippade med helt andra risker. vi tänkte mycket på er igår!

5 kommentarer:

Freja sa...

Vad var det som de opererade? Calle verkar ju i alla fall ha klarat det bra! Är han färdig opererad eller är det flera som väntar?

ha det gott!!

Lena sa...

Vad härligt att det gick så bra.

Linnéa har inga problem att vakna ur narkos och har sövts 6 gånger.
När Linnéa första gången tog bort polyper och också satt in rör vaknade hon tidigt och var arg som ett bi och tog sin isglass med ett NEJ och slängde den i ett fönster så den sakta gled ner.
C 1 ½ år efter (september 2007) så togs rören ut plus ny skrapning av polyperna och reducering av halsmandlar och hon vaknade då också tidigt men denna gång super glad och när en narkossköterska gick förbi och frågade Linnéa om hon ville ha en glass då satt Linnéa på rumpan hoppande och ropade GASS, GASS, GASS och sen matade hon mig med glassen och sa hej till all som gick förbi.


Har fått schema med smärtlindring?
Vi fick värsta medicineringen till båda tjejerna vid reduceringen av halsmandlarna (Agnes tog bort sina i feb i år) plus starkare medicin om de skulle få väldigt ont, ingen av tjejerna behövde detta.
Är bra att få honom att dricka ofta för de gör att de blir "mjukare" i halsen och då känns det lite bättre (så sa tjejernas OP läkare i alla fall).

Hoppas nu att allt går bra
med din lilla Calle.

/Lena

Lena sa...

Ska stå "ca ett och ett halvt år efter"

Anonym sa...

jag kmr oxå från småland, från västervik o mönsterås o flyttade till sthlm för 2 år sen:P

Lena sa...

Hejsan

Varje tisdag så bestämmer sig ägaren av denna blogg http://tisdagstema.se/%3ca ett tema som man ska ut och fota.
Jag ingår i den lata skaran som letar bland gamla kort och försöker hitta något av just det ordet som är temat för tisdagen.
Tycker det är lite roligt och ibland får man faktiskt till det plus att man varje tisdag (eller denna gång en onsdag för mig) går igenom gamla kort och får lite härliga tillbakaminnen.

Är allt bra med Calle?

Kramar från Lena