mina drömmars dröm

igår kväll hittade ni mig diskuterande med övriga tjejer i bokcirkeln om denna gångs läsning, den som blinkar är rädd för döden. en bok som jag fortfarande inte vet om jag tycker om. knud romer skriver en tunn liten biografi om ensamhet, mobbing, förtryck och uppväxten som tysk i ett tyskhatande danmark tiden efter andra världskriget. till och med pärmen till boken är grå. en bok som berör helt klart, men mest på det negativa planet tror jag minsann.

i alla fall när vi satt där så kom vi som alltid in på framtiden. vad vill man egentligen med sin framtid. en sak som jag vet att jag vill är att få ta del av en stor familj tillsammans med min man. det är min allra största dröm i livet. en stor högljud familj där kaos står för vardagen, alltid något som händer, många till middagsbordet och en mittpunkt för vår familj och alla våra vänner. men min näst största dröm i livet är att få utbilda mig till fotograf. ja, lite oväntat kanske. jag är absolut ingen hejjare på foto, kan inte speciellt mycket om det. trots det så har det varit min dröm säkert de senaste sju åtta åren. varför gör jag inte det då? ja, feghet antar jag. det kostar pengar, jag har ju redan ett fast jobb, tänk om man inte får jobb sen, går det med familj samtidigt som man pluggar i två år?? tveksamheterna är många många många. MEN...tänk om jag verkligen hittar det jag brinner för, tänk om jag faktiskt är jätteduktig på just det, tänk om jag kommer må så himla himla bra i min nya yrkesroll. vad kommer det i så fall ge mig och min familj. en massa lycka hoppas jag! så kära kära vänner, hjälp mig att övertala mig själv att det är rätt beslut att ta för idagsläget är jag långt ifrån att våga ta steget.