tack sverige för att jag få bo här. tack för all den kunskap och hjälp du har gett mig sen calle kom. säkert innan också, men absolut mer påtagligt sedan augusti 2007. så många rättigheter och möjligheter man har tack vare att en slant på lönen dras varje månad. sen kan vi tycka vad vi vill om procentsatsen. alla människor vi får träffa som hjälper oss förstå och ännu bättre förmedlar en lärdom som vi aldrig haft tidigare. hur gör man när man får ett barn med ett funktionshinder. en utvecklingsstörning som man inte kan något alls om. tidigare hade vi nog också samma nidbild av männsikor med down syndrom som vi vet måååånga fortfarande har...alla åker minibuss, gillar att kramas och spelar tamburin. men tack vare en allt större kunskap som vi vill hjälpa till att sprida har våra fördomar med glädje krossats och för all framtid lagts i dårarnas sophög.
idag var jag och calle på habiliteringen. hos calles logoped som hjälper oss med övningar och lekar för att stimulera språkutvecklingen. en underbar människa som har engagemanget på rätt ställe. varje gång vi går därifrån känner man sig peppad och delaktig i calles speciella utveckling. till en början kunde det ibland kännas som en besiktning när man gick dit, som om de bara skulle kolla vad calle kunde/inte kunde göra. idag har känslan bytts ut till ett "tack sverige". en oerhörd tacksamhet för att just de människor vi har träffat alltid finns där för calle, vår alldeles egna unika calle.
2 kommentarer:
Ja på så vis är det verkligen rätt land att bo i.. det är värt det som dras på lönen den dag man själv behöver det känner jag. Det jämnar ut sig i slutändan..
Lev väl och ses snart!
Kramar från Liv
Jag har också väldigt bra hjälp med Linnéa från alla håll.
Tyvärr så har inte alla de i vårt land.
Senast igår var jag på kalas med andra DS föräldrar och fast alla bor i Stockholm så har en del nästan inge hjälp alls tyvärr och måste bråka och ibland också skrika för att få hjälp med sitt barn.
/Lena
Skicka en kommentar