sista dagen är här vad gäller utmaningen get it down. det har verkligen varit en utmaning både att komma på ngt läsvärt varje dag...(lämnar det omdömet till er)...men även att finna lusten till skrivandet. jag skriver nog gärna på lust och tänker egentligen aldrig ut innan vad jag ska skriva utan det kommer först när jag sitter vid tangetbordet. alla inlägg har kanske inte heller handlat om down syndrom, men på ett eller annat sätt har jag försökt att uppmärksamma det utifrån mitt perspektiv.ibland kan det faktiskt känna lite krystat att skriva om det då det inte är en så stor grej för oss längre, i vissa avseende och vissa dagar, jo absolut, men på det stora hela så lever vi inte med down syndrom, vi lever med calle. calle, en individ som vem som. det är det viktigaste budskapet jag vill föra vidare med denna utmaning. i sverige säger vi ofta..."titta där kommer en downie...."... i usa väljer man att sätta personen före diagnosen...."titta där kommer calle, han har down syndrom". det synsättet väljer jag att leva efter, hoppas ni gör likaså.
tack för oktober månad...det har varit en ära. nu kanske det blir paus en dag eller två :).
1 kommentar:
Stor applåd! Verkligen beundransvärt att du antagit utmaningen och skrivit varje dag. Dina inlägg har varit läsvärda men jag förstår att det måste kännas annorlunda när man "måste" skriva ett inlägg varje dag. Det hade jag tyckt vart svårt.
Hoppas vi ses snart. Du är underbar... och så är även Calle.
Kramar från Liv
Skicka en kommentar